Halva jag en dag.

Börjar dock undra hur man ska överleva den här vintern. Antalet strumpbyxor är dubblade men det känns redan som att kroppen ylar efter plusgrader och värmande UV-strålar.

Fan.

Tills jag vet vilket land vi flyr till i vinter äter jag satsumas tills jag dör.

Klänningen är ett hyffsat nytt vintagefynd för 100 kr. Föll för silverdetaljerna och bältet som är liksom fastsydd i midjan. Dekorativt yet praktiskt.

Klänning, Myrorna. Strumpbyxor, present. Skor, Stadsmissionen.

Ibland måste man ägna en helg åt att gå på dejt med och vara kär i sin pojkvän.

(Kärlek är när någon försöker slicka en i ögat, jajemän.)

ps. Lägg gärna märke till att jag har pigment som Lilla Spöket Laban. Min hy är g e n o m s k i n l i g. ds.

Appropå inredning så blir det ett större och större intresse hos mig. Färg, form och design har alltid varit min passion men jag har applicerat det mesta på kläder och mode. Idag ser jag, inte lika mycket, men till stor del gärna skönheten och möjligheterna i inredning. Jag älskar att tänka ut idéer på hur man skulle kunna göra om, färger att kombinera, detaljer som lyfter och lekfulla varianter. Det viktiga för mig när jag gör om hemma är att jag känner mig just hemma. En blandning av nytt och gammalt, ärvt och loppis, modernt och nytänkande kontra omgjort och hemmagjort.

Min farmor och farfar i Skåne är över 80 år gamla men har fortfarande ett hem som är så fint. Farmor gör små stilleben att vila ögonen på och farfar fixar med sina egna uppfinningar.

Pics. 1. Ett fönster är helt dedikerat åt blått glas. Blir lika tagen av hur vackert det är varje gång och grenen med orange är så enkelt men genialt för att ta upp det blå extra mycket. 2. Det är detaljerna som gör det. Ännu en kvist med de orangea 'kokongerna' tillsammans med sprött, handblåst glas och Elsa Schiaparellirosa pelargoner. 3. Nyanser av grönt. Bården uppe vid taket i köket är den finaste jag vet. Har suttit där sedan min pappa var liten och är som en fabel i sig. Klockan är ett hemmabygge av trä och emalj som min ena faster gjorde till köket. Kanske den snyggaste klockan jag vet? Retro när det är som bäst.

Länge sedan jag visade upp någonting från hur vi inrett här i nya lägenheten. Just nu är vi lite i en mellanfas som jag irriterar mig på. Behöver en byrå i sovrummet så vi kan få undan alla kläder som bara ligger och inte får plats. Men eftersom vi inte hittat den perfekta byrån än så ligger det kläder överallt och är allmänt stökigt. Dessutom behöver vi få upp en hylla för böcker. Men, matbordet som Mikael har gjort har fått en massa komplimanger och ovanför det ser det ut såhär:

Jag gillar verkligen min tavelvägg som är ett ihopplock av lite allt möjligt. Alla ramar är gamla, fyndade på loppisar, förutom den längst upp till höger vilket är en av de finaste bilderna jag vet - ett fotografi på min mamma med hennes häst när hon var i min ålder.

Hyllan ovanför ska modereras också då jag vill ha jordgloben i sovrummet men vi måste som sagt vänta tills vi har en byrå att ställa den på.

Jag har en ny vintagedröm i garderoben. Den är dock ingen hippieälskling från 70-talet som jag vanligtvis faller för utan en äldre raring i siden från 60-talet.

Fanny hade med den på Basar Under sist och jag kunde inte låta bli att klämma på den mest hela tiden. Blev dock inget köp. I lördags var det Basar Under igen för Kellerman Vintage och då kunde jag bara inte låta bli att haffa den. Brutal rea och en sorts klänning jag aldrig sett förut!

Modellen på klänningen är sådan att det egentligen bara är två stycken ihopsydda över axlarna. Tanken är att man har en enkel klänning på sig under och slänger på sig denna ovanpå med ett skärp i midjan. Förvandlingsklänning á la 60-tal.

Bästa nyansen av orange för i höst. Mustigt klementin/pumpa knuten till en stor, stor rosett på ena axeln.

När man vill känna sig lite Gossip Girl.

(Säger jag som sett ungefär ett helt avsnitt och inte fattar varför alla tycker att Chuck är snygg. Han ser ju helt galen ut. En galning i slips. Eller kravatt.)

Sidenkjol, Filippa K. Blus, Clara M. Sammetsband, hittat i en låda. Randig kavaj, second hand. Mörkblå kavaj med emblem, mammas från Alain Manoukian.

Pyntar en vägg med klädmässiga stilleben. Min garderob börjar bli en second hand/vintagedominerad sådan. Härligt!

Det är så jävla jobbigt att vara ledsen. Så nu ska jag bli glad igen.

Vi tar det lite i taget. Nu ska jag besvara era kommenterar!

Jag tar ut min ångest på gymmet i dessa dagar. Det resulterar i att jag a) har en jävla träningsvärk jämt och b) i alla fall sover som en död sten.

Idag är dock en bättre dag. Lunch med bästa Helena som peppade, stöttade, gav tips och var snäll. Jag ser förvisso ut som om jag haft sju svåra år och Spöket Laban har rosiga kinder jämfört med mig. Men bortsett från det, okej ändå.

Jag är inte den som tröstshoppar. I fredags var det dock undantagstillstånd och jag och Kristin gav oss på Myrorna i Ropsten för lite shopping. Hem kom jag med mina nya vinterboots! Det är svårt som tusan för mig att köpa skor pga ministorlek men ibland trillar man över godbitar på second hand. Som dessa för 50 kr. Jag försökte beskriva dem som 'Prada tolkar en 90-talsskogshuggare'. Så fula att de liksom är fina. Grova, oanvända och fin kontrast mellan råa material som läder, canvas och gummisula.

Era kommentarer värmer verkligen även om jag som med allt annat just nu inte riktigt kan ta in det. Jag är liksom trött innifrån och ut just nu. Det finns ingen energi att ta utav.

Men hur mycket jag än sitter i pyjamas klockan 13.15 på dagen och hur lite jag än orkar le på riktigt kan jag inte låta bli att älska fina Sofias Halloweenkostym.

Lady VeGaga - en hyllning eller en antihyllning till Lady Gaga i köttskrud?

Antagligen ingetdera men jag älskar hur Sofia gör det Sofia gör bäst, tolkar mode. (Veganismen har antagligen sitt bästa ansikte i denna kvinna.)

Jag var nog inte ensam om att klappa händerna när Lady Gaga äntrade scenen iklädd en köttoutfit på VMAs i år. Inte för att jag tycker att köttslamsor är extra hett utan för att det rör om och tvingar folk till eftertanke. Jag är inte vegetarian men jag har dock förståelse för människor som är det och blev upprörda över hennes klädsel. Men för mig handlar inte köttklänningen så mycket om köttets äta eller inte äta utan mer om kroppens objektifierande. Hur människor tar sig rätten att granska och bedömma andra människors kroppar. Vi är alla skapade utav kött men man vill inte bli behandlad som ett stycke kött.

Läs ett intressant inlägg i köttklänningsdebatten här.