Cafés eminenta, jag trycker alltid pannan saligt mot bordet när folk inom modebranschen visar sig ha humor och kan tillåta sig att ta både sig själv och mode på annat än dödligt allvar, Johan Hurtig recenserade häromdagen kläderna  som vår svenska OS-trupp ska bära i sommar. Först var det jättekul och jag fnissade supermycket i soffan. Sen blev jag irriterad. Vad är det för fel på oss egentligen? Med SÅ många bra designers i Sverige, med SÅ mycket internationell press om det svenska modeundret och SÅ stor möjlighet att göra en cool och grym grej, inte minst marknadsföringsmässigt, för våra atleter så bestämmer någon (vem?!) att näppeligen, här kör vi på pappas garderob anno 1997!

Såhär skrev jag på Facebook häromkvällen om det hela:

"Det här är ju som sagt väldigt väldigt roligt. Johan Hurtigs recension (slakt) av svenska OS-kollektionen inför London i sommar. Det som är mindre roligt och mest bara väldigt märkligt är ju hur vi istället för att anlita en av våra många duktiga svenska designers att göra något BRA och INTRESSANT, låter ett kinesiskt (?) företag knyppla ihop något jobbigt daterat skit som på inga sätt kommer göra de olympiska spelen lättare att bemästra. (för med så fula kläder kan det inte vara lätt att vinna vare sig guld eller silver. De andra länderna kommer peka och skratta "Look at Sweden! Tihihihi" och så blir våra atleter högstadieosäkra, skrapar med foten i marken och glömmer helt bort att hoppa högt över pinnar och springa fort.)"

Kommer vi slå några rekord i det här?

Över påsk studsade vi in i bilen och körde norrut för att spendera den äggtäta högtiden där snön fortfarande ligger kvar på marken. Jag dumpade Mikael i Härjedalen några dagar och styrde sedan skutan hem mot Jämtland, det där speciella fjället och min familj.

Såhär såg helgen ut genom Instagram.

Fredagen bjöd på detta och jag gick av på mitten ungefär femtioelva gånger under dagen för att det är så sabla vackert. Tänk att jag fått växa upp här!

Mötte upp ett par vänner och ägnade sedan dagen åt att sitta i en solgrop vi grävde, impregnera kläderna med rök från elden, äta grillad korv (enda gången någonsin jag äter grillad korv:i fjällmiljö) och susa upp och ned för backarna som glada barn.

Vi satt vid störtloppsstarten och åt chokladbollar och tittade på vattnet som glittrade när isen gick upp i vårsolen.

Åre är ett slagfält vid alla lov och helger så jag liksom vevade mig fram med staven för att både få en parkering och sedan komma tillbaka till bilen. Mycket värt eftersom alla Sri Lankesiska fräknar dök upp snabbt som tusan efter en dag på skutan.

(Lägg märke till att jag gillar turkos)

Det är ett under och mirakel när hela vår familj på fem personer är samlade på samma ställe under mer än två millisekunder. Vi Tengvalls tenderar att liksom alltid vara vitt spridda i världen. Därför är det extra roligt att vårt "familjefoto" ballade ur, alla ser psyksjuka ut och pappa inte ens fick vara med. Allt som vanligt och i sin ordning alltså.

På lördag och söndag kräksnöade det något hejdundrande vilt. Det är himla fint med vår men torr, fin nysnö stora som lappvantar är magiskt.

I söndags var det, det årliga Red Bull Homerun vilket i ren översättning betyder; snabbast ned för skutan vinner. Vilket översatt betyder; här går det fort som satan.

Sista dagen och jag knarrade extra med skorna i snön och luktade på tre minusgrader.

Så hängde jag en sista stund med den här tjejen, bästa Sofie, och pratade om att hennes bror är ganska fantastisk eftersom han ju faktiskt precis blev världsmästare inom extremskidåkning!

Så satte jag mig i bilen, hämtade upp Mikael i Härjedalen och åkte 60 mil söderut tillbaka till Stockholmsstaden.

Hittade några jobb jag varit med och gjort, som nu är ute!

Här är ett par jobb jag assisterade åt inredningsstylisten Camilla Krishnaswamy, innan jul, för H&M Home.

Stryka, vika, puffa kuddar, ställa fram grejer, ta bort grejer, putsa, flytta.

Och ett annat jobb vi gjorde för NK stil.

Måla lådor, plantera blommor, kånka krukor, hänga upp grejer.

Jag råkar vara född med ganska bra hårkvalitét. Det är inte tjockt och det är inte väldigt tåligt. Men eftersom jag extremt sällan använder produkter som sliter, plattångar eller lockar mitt hår eller gör annat med det som skadar så är det bortsett från lite kluvna toppar friskt och starkt.

Som ett plus i kanten på det verkar jag även vara bland få förunnade som har ett skandinaviskt hår som kan tänka sig att bli riktigt riktigt långt.

Eller inbillar jag mig eller är det så att vi med ljusa, ganska typiskt nordiska håret sällan kan få det att växa långt?

Jag får i alla fall ofta frågan om hur man får håret att bli så långt som mitt och jag har egentligen inga andra tips än de jag skrev ovan. Var rädd om det helt enkelt. Använd så lite verktyg i håret som möjligt, borsta igenom det varsamt varje dag och och läs igenom innehållsförteckningen på produkterna. Jag är definitivt inget proffs men jag vill så långt som möjligt ha naturliga ingredienser och slippa onödiga kemikalier.

Signe har ofta bra inlägg med tips och trix på bra hårvård som jag brukar läsa!

Annars sover jag med en fläta, försöker undvika att somna med blött hår, toppar det ganska ofta och låter det inte bli supertovigt så jag måste slita med borsten i det.

Något utav det finaste jag vet är ett riktigt genuint leende. Det behöver inte vara något Hollywoodsmajl med perfekta sockerbitständer utan tvärtom, ett brett leende med en söt glugg eller hullerombullertänder med vassa hörntänder är ungefär det charmigaste som finns.

Mängderna te jag dricker gör dock att mina huggtänder och ganska minimala resterande tänder inte är missfärgade men inte riktigt så vita som det vore fint att ha. Jag har provat att bleka tänderna hemma en gång med ett kit jag köpte i USA. Det ilade i ungefär tre dagar efteråt och mitt tandkött gjorde brutalt ont.

Så när jag fick ett erbjudande från BeconfiDent tänkte jag efter både en och två gånger. För det första så skulle jag aldrig lägga upp någonting här som jag inte var 100 % säker på att jag gillar och för det andra, minnet av ilningarna i tänderna sen sist är lite för tydliga.

Men nyfikenheten tog överhand och i fredags fick jag ett paket i brevlådan.

Nu har jag testat två gånger, jag har den svagaste gelen vilket gör att man provar sig fram till sitt resultat, och det har inte ilat en gång men jag har däremot klart vitare tänder!

Lätt som en plätt, inget läskigt glycerin och snabbt resultat.

Jag skulle aldrig blogga om något jag inte gillar så ni har mitt ord på att det är tummen upp från mitt håll. Och om ni vill så kan jag fixa så ni får 10 % rabatt vid beställning. Vad sägs?

Update: Med koden "Kajsa" får ni 10 % rabatt vid onlineköp på hemsidan, klicka er in via länken ovan. Rabatten gäller i en vecka från och med idag!

Jag får ofta frågan; vad jobbar du med?

Därför tänkte jag sätta igång en liten miniserie med inlägg där man får följa med mig via bilder och lite ord hur min dag ser ut.

Jag är frilansjournalist, illustratör och stylist men också stylistassistent.

Frilandjournalist och illustratör har jag jobbat som sedan jag var ungefär 18 år gammal och gick ut gymnasiet och det andra har kommit in mer och mer de senaste åren. Jag älskar att kunna jobba fritt, ofta bestämma över min egen tid och ha skrivbordsdag en dag för att i nästa stå på i en fotostudio och en tredje dag vara på IKEA och köpa mängder med inredning till en plåtning.

Det är inte hälften så glammigt som det låter men otroligt kul. Jag älskar det.

En lugn dag kan vara lite såhär.

Kommer till en studio. Den här gången i Vasastan. Man har redan börjat och förberett det det mesta så jag packar upp accessoarer, kollar in så att alla kläderna är med och fixar med en massa småsaker.

Så börjar man klä på och av modellen i ett raskt tempo. Här var det en sidendräkt i Schiapparellirosa som skulle plåtas av. Nathalie från Kotyr fixar med sina klämmor.

(ska tilläggas att modellen är väldigt smal, ja, men att hon var en frisk och glad 19 årig tjej med god aptit.)

Funderar på om vi ska använda någon av dessa fantastiska mockaväskor till imagebilderna.

Sätter ihop tilltänkta set med kläder som vi ska plåta. Älskade kombinationen av dessa färger.

Denna dag var som sagt ganska lugn så mellan varven av klädbyten, nya håruppsättningar och sminkningar så drack vi lite bubbel och spånade idéer.

Rullade igång imagebilderna där lekfullheten och kreativiteten fick flöda. Vi hade mottot att börja lugnt och sen ladda på med allt. Arwen hade världen längsta ben i den rosa kostymen.

Kollar in lite på skärmen och diskuterar de bästa vinklarna.

Sen hade jag inte så mycket mer bilder men allt som allt var vi nog i studion i ungefär 7 - 8 timmar non stop. Kotyrtjejerna var fantastiska som vanligt, fotografen Carlos Norén var ett energiknippe och modellerna gav allt. Hur bra som helst alltså.

Illustration av mig.

Det HÄR  är så himla läsvärt.

Och så även DETTA .

Fantastiska Yoicks. Sätter fingret på det där som man själv tänker, upprörs, funderar och diskuterar över men aldrig själv får ned i skrift. Hur många gånger har inte jag känt att jag känner mig "fel" som modeintresserad? Jag har inga milslånga jagharmodellatlitenärjagvaryngre-ben, Elin Kling-min och en garderob i storlek 32-34. Som Yoicks skrev i pappers Rodeo: "Jag bloggar om mode men har aldrig kallat mig för modebloggare. Det finns två anledningar till det. Den första är motviljan att identifiera mig med typen, den andra är rädslan för att andra inte ska identifiera mig med typen. Modebloggaren är just en typ, en lång tjej med stor och bra kamera som lägger upp redigerade bilder på sina nya skor eller artsy Youtubeklipp och svartvita bilder. Jag är en och sextiofem och har bara Paint på datorn…" Jag har kallat mig modebloggare men jag blir lika beklämd varje gång jag gör det. Av just ovannämnda skäl.

Och hela grejen med Schumans, aka the Sartorialist, bildtext till ett streetstylefoto han tagit i Milano. Herregud. Återigen kan jag bara instämma. Känslan av en dålig, besk, sur smak i munnen är vad som dröjer sig kvar. Varför måste man placera människokroppen i olika fack? Och vem bestämmer egentligen vad som är normalt, smalt, kurvigt, päronformat etc? Är det modeindustrin som går från skev till skevare? Eller tjejen på ICA som faktiskt har mer gemensamt med de flesta andra i världen än den där handfullen med modeller som Schuman oftast plåtar utanför modehusens visningar.

Jag blir sällan shoppingsugen numera. Jag hyser helt enkelt inte densamma begär efter att konsumera längre. När jag tänker efter har jag inte gjort det på flera år. Men just idag skulle jag vilja fästa dessa svenska skönheter i örat eller..

..slå till på en riktigt glittrig grej till garderoben eller..

..allra helst, bara boka en resa nu nu nu.

Men vet ni. Vad vi alla borde göra idag är att skippa det där onödiga klädköpet, hoppa över den där latten, strunta i att köpa ett extra magasin i affären och istället skänka en slant till de tsunamidrabbade i Japan.

   Jag tror att det är svårt att förstå vilken enorm tragedi det är som hänt på andra sidan jorden och vilka förödande konsekvenser, ödesdigra förluster och ofattbara brister man lider utav. Det är vår skyldighet som medmänniskor att bry oss, att skänka dem våra tankar men framförallt; göra vad vi kan för att stötta. Om så med vilka små medel det än må vara.

Som Agnes B på Rodeo skriver så ska vi dock inte glömma de som kämpar för sin frihet och rätten till demokrati i mellanöstern heller. För alla de länder som är modiga och tar del i jasminrevolutionen. Ingen kan göra allt men alla kan göra något.

Jag tänker på de mina som befinner sig i, runt och nära de drabbade områdena i Japan och de som strider för friheten de har all rätt till.

Skicka ett sms med texten AKUT JAPAN till 72 900 för att skänka 100 kr till Röda Korsets insatser i Japan.

Såhär är det. Jag kan ta att folk inte tycker om mig. Alla älskar inte alla och så gör även inte jag. Jag har för tillfället helt slutat att titta på Stylisterna då det gör mig mest trött och inte alls glad. Att jag har fått rollen som den tjuriga, taskiga tjejen är ingenting jag gillar. Men det är väl inte problemet i sig. Problemet är att jag får så jävla mycket skit från folk i anonyma kommentarer. Jag har hittills inte besvarar dem mer än då och då eftersom det helt ärligt inte är någon mening att diskutera med människor som bara är ute efter att spy galla. (anonymt, så klart)

Ni som bemödar er med att komma hit och kräkas jävligt taskiga kommentarer; inser ni inte att det är ett realityprogram ni ser? Att det är skapat för att väcka känslor? Att vi som personer i programmet vinklas till karaktärer?

Ni kallar mig för en ond/dålig/ful/taskig/värdelös människa som uttrycker mina åsikter om Victoria. Det ni inte förstår är att ni får se några procent av allt material som spelas in. Att mina kommentarer om Victoria är de enda som syns är jäkligt trist för mig. Det får ju absolut mig att framstå som taskig. Vilket jag inte anser mig vara.

Jag var mig själv genom hela programmet och jag är en ärlig människa. Men det är skillnad på att vara ärlig och snacka skit. Jag och Victoria är två väldigt olika människor. Som natt och dag. Jag hymlade aldrig med att jag tyckte att Victoria ibland gav upp alldeles för lätt, kunde ha en lam attityd och var dryg. Tyvärr är det, det enda som kommer med när jag talar om henne i avsnitt efter avsnitt. Att jag i övrigt tycker att Vickan är en skön tjej som man kan prata om det mesta med. Att hon är en tjej med väldigt sunda och bra värderingar och bloggar för att peppa andra tjejer istället för att trycka ned. DET kommer aldrig med.

Ni känner ingen av oss. Ni vet inte vad Victoria sa och gjorde i programmet mer än vad de visar i avsnitten och så även om mig.

Jag och Victoria har ingenting otalt. Jag hatar inte henne. Jag tycker inte att hon är en dålig människa. Vi är bara otroligt olika och i känslofyllda stunder uttryckte jag precis vad jag kände där och då. För att jag är sådan som person.

Innan ni postar nästa kommentar som kallar mig alla elaka ord i världen; kom ihåg att det är ett realityprogram ni ser. Ni känner inte mig och ni känner inte Victoria. Och om ni kallar mig elak som uttrycker mina åsikter i programmet; vad fan är ni då som säger så jävla vidriga saker till mig grundade på någonting ni tolkat från ett par sekunder i ett program?

Tänk efter. För om jag och Victoria inte är osams. Varför ska ni då be mig dra åt helvete om hon inte gör det?

Och såhär skriver nu Victoria  själv om det. Om det inte får er att inse hur ni borde bete er så vet jag inte vad som gör det.

Här kommer fortsättningen på mitt 2010.

Maj till augusti. Inte riktigt lika huller om buller.

Hade dille på ringar och införskaffade ett par nya i veckan ungefär. Som kassettbanden.

Gjorde min favorit so far i DIY-serien. En lackclutch med emaljdekorationer som min morfar gjort. Återanvändning när det är som bäst i mina ögon.

Gjorde en kjol av ett skirt linne.

Vissa dagar var det så himla mycket vår. Älskade varje sekund och hade på mig second handklänningar och Mohedatofflor jämt.

Jobbade med Bella från Bellaobastian med en visning på F12.

Fyllde år, glömde fota, och hade kalas hemma. Köpte knäppa dock-sockor att ha i skorna.

Köpte enbart broderade plagg som fick mig att känna mig alldeles precis så hippie som jag är egentligen.

Gjorde fler DIY. Trompe l'oeil for the win!

Så tänkte jag och Mikael att en roadtrip på en månad ned till Portugal genom en herrans massa andra länder och platser är bästa sättet att se om man kan flytta ihop.

Vi började i Skåne och avslutade i Skåne. Därimellan klarade vi av Tyskland, Luxemburg, Belgien, Frankrike, Spanien, Portugal och Holland. Och en herrans massa städer, byar, stränder och platser. Episk semester. Episk.

Stannade i huset i Skåne några veckor. Ägnade mig åt att fynda så jäkla mycket på loppis till min och Mikaels nya lägenhet.

Var allmänt väldigt brun, badade i poolen, blev bortskämd med solglasögon från Oakley/min storebror, spelade TV-spel i trädgården mitt i natten, var hos vänner i Lund och fick väldigt jobbiga och hjärtslitande besked om människor som står mig nära.

Åkte hem till Stockholm via Åre. Illustrerade en hel del för första gången på länge.

Gjorde DIY-jobb igen.

Köpte glasfat och glas och pysslade ihop kakfat utav det.

Modevecka med Pyken igen och en jäkla massa äventyr. Gjorde en löskrage, fick beröm av Hermine Coyet Ohlén, sken som en sol och hade sjukt fina dagar.