Tecknat en hel massa för olika jobb på senaste tiden men även ritat mest bara för att det är kul.

För tillfället står det helt still i huvudet över vem som visade krimskramsiga, smyckade kragar på catwalken förra modeveckan. Men jag gillar dom som fan i alla fall. DIY på det kanske?

Till dess så tecknar jag dom.

Oj. Eh. Jag försvann lite ett tag där. Men man måste ju jobba ibland!

Sandra-korven  (det är bra att vara en korv alltså) utmanade mig på den här 11-frågor-leken och jag är ju inte den som bangar något sånt!

Såhär går reglerna:

- Each tagged person must answer the 11 questions given to them by their “tagger” and post it on their blog.
- Then, choose 11 new people to tag and link them in your post.
- Create 11 new questions for the people you tag to answer.
- Do not tag back to the person who has already tagged you.

Och här är Sandras frågor som jag besvarar:

1. Bo på en båt resten av ditt liv eller aldrig mer se havet? Att aldrig mer se havet vore en pina och jag skulle inte ha något emot att bo på en husbåt så jag väljer alternativ ett. Mikael har ju faktiskt ägt, och bott, på en båt på Strandvägen här i Stockholm så jag tycker att vi ska köpa en igen. Han säger att allt luktar tjära men det kan det ju vara värt?!
2. Aldrig mer äta middag tillsammans med någon eller aldrig mer få åka utomlands?

Jag lever för att resa så det vore ju fruktansvärt att veta att jag aldrig mer skulle göra det. Å andra sidan är ju hela grejen med att resa också att dela det med någon. Och då exempelvis äta! Inte för att jag är så intresserad av mat men det är ju nödvändigt.

3. Bästa stad i Sverige och varför?

Jag älskar Stockholm. Har alltid gjort. Ibland går det här stället mig på nerverna. Men det handlar väl egentligen inte om staden i sig. Annars är Malmö och Helsingborg favoriter. Stockholm älskar jag dock för att det är byggt på öar och man alltid är omgiven av vatten. För att det är en storstad i miniformat och för att vissa gator i Gamla Stan och Söder är så fina att de är knäppt!

4. Vad skulle du döpa ditt nya husdjur till? Vi säger att det är en hamster.

Jag har alltid tyckt om att döpa djur till högst bombastiska namn. Desto mer pompösa desto bättre. En hamster skulle jag nog döpa till Nietzsche. Eller Gaudi. Fast jag är väldigt inne på att döpa en framtida hund till Kalaspuffen!

5. Ditt godaste recept?

Jag lagar mat på väldigt basal nivå. Det är högst rudimentärt skapande med ingredienser helt enkelt. Men allt med quinoa, avokado och fetaost är gott!

6. Det brinner. Du får bara rädda en enda sak. EN, inget fusk. Vad? Ps. det får inte vara något levande.

Men gud i himmelen. SVÅRT. Kanske.. min stora skolplansch med världskartan?
7. Senaste lögn?

"Nej jag sover inte alls!" (jag har extremt svårt att kliva upp på morgonen och har typ SMguld i snoozing. Det händer liiite för ofta att jag vaknar av att telefonen ringer och då ljuger jag jämt. Förutom när mamma ringer. Hon genomskådar mig.)

8. Vinter resten av ditt liv eller aldrig mer få prata engelska?

Det blir ju svårt att resa om man inte talar engelska. Men vinter resten av mitt liv? Nää det fixar jag inte. Jag får vässa kroppsspråket.
9. Sak du önskar att någon ska uppfinna?

Ett botemedel förr oss som aldrig vågar tro att vi är bra nog och som trillar ned i dom där mörka hålen till depressioner. Livet kan ju inte vara en fest jämt men det ska vara tillräckligt festligt för att man ska orka gå upp varje dag.

10. Den finaste filmscenen som finns?

Jag har faktiskt ingen speciell favorit. Men när lilla tjejen dansar runt med hela sin familj på scenen i 'Little miss Sunshine' blir jag glad i hela magen och när de skriker under bron i 'Cabaret' tänker jag att det är en sorts ultimat lycka i all sin enkelhet.

11. Favoritdjur?

Mus-med-snabel. Har med största sannolikhet ett avancerat namn på latin och så men jag föredrar att säga mus-med-snabel. Kärlek vid första ögonkastet på Washington DCs Zoo och jag vill helst ha en hel liten hög. Annars gillar jag ponnysar och faktiskt det mesta med päls.

Nu har ju alla besvarat den här listan och jag är så himla sist på bollen. Så jag lägger inte till några frågor eller taggar vidare. Om inte någon känner ett skriande behov av det såklart.

Jag tycker att det är råfint med höga klackar. Det kan verkligen lyfta en hel klädsel skulle jag  vilja sträcka mig till att säga lite klichéeartat. Men jag skulle vara en rejäl hycklare om jag sa att jag gick runt i det själv. Ge mig en timma i ett par bekväma kilklackar och jag ser ändå i kors av smärtor och får tvångstankar om att amputera migsjälv med ett bestick.

   Det är superfint med alla vackra modetjejer som dör för Isabel Marant och går runt dagarna i ända i, inte kilklack utan platålösa, pjucks från Stella McCartney och får mer milslånga ben än vad de redan har. Men jag har taxben och de får jag leva med. För jag glider hellre runt i boots och är glad än i något som placerar permanenta ilskerynkor mellan ögonen.

Men ibland låtsas jag att jag har skitlånga ben och susar mellan vardagsrummet och köket i ett par Banana Republics från New York. Med färgglada strumpor i såklart.

Om jag får tillåta mig att orera lite om designsamarbeten så tänker jag göra det ett kort slag.

Jag brukar ju varken stå först, eller sist, i kön när H&M lanserar sina collaborations helt enkelt för att de sällan tilltalar mig. Tänker lite såhär, är inte hälften så snobbigt som det låter, att om jag vill ha ett märke så köper jag just märket; inte ett samarbete med det märket.

   För visst tyckte jag att nästan allt av Marni for H&M var jättefint (särskilt Coppolas film med Bryan Ferry + Roxy Musics gudomliga Avalon). Men.. jag vill inte dela dom plaggen med halva Stockholm. Chansen, dvs risken, är ju extremt mycket mindre att jag möter någon med ett plagg från Marnis huvudlinje. Dyrare ja, men desto mer unikt. Inte för att jag vill vara elitistisk men jag ser inte meningen med att köpa Marni for H&M eftersom det vattnar ur plaggets värde för mig.

Jag tycker det är bra att modehusen gör sig tillgängliga för den stora massan men i slutändan intresserar det inte mig. Kläderna tappar helt enkelt lite av sin.. untz.

Men OM jag skulle satsa på ett köp där någon av de dyra bjässarna gör ett gästspel i ett främmande rum så skulle det nog bli något utav ovanstående. Kenzo gör 60-talspoppiga tygskor med Vans, Marni rockar schyssta Acapulcodoftande plaststolar och Missoni låter Converses sneakers zigzaga sig fina. Jajemänsan.

Min trognaste följeslagare under de flesta vårdagar är jackan som kanske inte så konstigt går under smeknamnet filten. Denna rutiga picknickfiltsdröm i tjock ull och glada fransar!

Förutom att den passar till ungefär allt i min garderob (OBS:jag kan ju vara den enda som tycker det dock) så är den gosig som fan och har varit min farmors.

Tre bra kriterier av tre möjliga.

Klänning, vintage. Jacka, vintage/arvegods. Armband, köpta i Indonesien och Sri Lanka. Solglasögon, Oakley.

Har ju glömt att visa bästa grejen som ett bud kom och knackade på för att ge mig häromveckan! En grusknastrande fredag med grå himmel packade jag nämligen upp det här fantastiska lilla växthuset. Prassligt papper, blommor och grönt och en undflyende doft som påminner om att det kanske en dag, snart, blir sommar. Och nu är jag ju ingen connoisseur när det kommer till vin men till en hemmagjord hamburgare smakade det just som lite, lite utav sommaren.

Tack Somezin!

Jag la ju upp den här illustrationen för några veckor sedan..

..och tänkte följa upp med den här nu.

Har ett mindre dille på att rita fler bilder på samma tema så det kommer mera. Foh sure!

Denna ska dock snart vidare till ett nytt hem eftersom den köptes redan innan den var klar.

Nästan alltid när jag tecknar mer moderelaterade illustrationer så lägger jag in ett element/plagg/trend/attribut som jag är särskilt förtjust i för tillfället. Just nu har jag dille på oxfordskjortor på alla mina flickor som pluppar ur pennan exempelvis.

   När jag ritade den här bilden kikade Mikael över min axel och gjorde ett sån där manlig "hrmm"-ljud. Direkt översatt betyder det ungefär; ojrå, det där var ju lite..annorlunda.

Jag ser det mer som att kläder är ju till för att ha roligt med. Och eftersom jag inte har en tröja med ett tryck inspirerat av ett gammalt bokmärke, en Givenchykjol eller en stråkeps från Burberry så får jag väl rita det då. Med en oxfordskjorta såklart.

Experimenterade lite med nya svarta pennor för ett par månader sedan.

Lekte sedan loss med promarkers på det hela.

Detta var nog första gången jag använde promarkers på mina egna mer moderelaterade bilder och jag kan nog tycka såhär i efterhand att den var finare i svart/vitt. Men man lär sig att jobba med färg igen efter flera år utan!

Sen är jag ju knarkigt besatt av alla kläder med havsdjur och sjöjungfruinfluenser som modehusen har spottat ur sig. Vill helst ha en klänning med fototryckta maneter på. Läskigt och vackert på samma gång.

Min nya grej är att åka ifrån Stockholm så fort väderleksrapporten säger att det ska snöa här så förrförra helgen var jag ju hemma i Åredalen och den här helgen som var så brummade vi nedåt vårt hus i Skåne. Perfekt strategi!

Kan bli jobbigt i det långa loppet men det är värt ett försök.

Anledningar varför jag älskar att vara i Skåne så mycket är ju inte bara att stora delar av min släkt bor där utan också att vi råkar ha världens finaste hus på Bjäre.

Där är allt porslin från Höganäs och knallblått vilket gör att all mat ser typ tre gånger så god ut. Vare sig det är paprikasallad eller gårdagens ledsna rostbiff.

Huset är tvåhundra år gammalt och är ett korsvirkeshus. Renoverat med kärlek och med de gamla handblåsta fönstren kvar så pelargonerna känner sig trygga.

Det har varit ett brukshus och det ska synas.

Jag älskar varenda millimeter, förutom spindlarna som ibland tycks ha blivit muterade och är stora som katter, men kanske mest att det står gammalt glas överallt.

Lakan kan användas som duk också och i sommarhus behöver man aldrig stryka. Det är en regel.

Öppnar man inte fönstret efter att man duschat så får man höra pappa berätta i minst tre minuter om hur badrummet har dålig ventilation så träet kommer mögla av fukten om man inte vädrar. Då kan man som hämnd för att man hört det sjuttioelva gånger peta på pelargonerna så de börjar dofta för han tycker dom luktar alldeles för sött.

Skånehuset<3