Jag tycker att det är råfint med höga klackar. Det kan verkligen lyfta en hel klädsel skulle jag  vilja sträcka mig till att säga lite klichéeartat. Men jag skulle vara en rejäl hycklare om jag sa att jag gick runt i det själv. Ge mig en timma i ett par bekväma kilklackar och jag ser ändå i kors av smärtor och får tvångstankar om att amputera migsjälv med ett bestick.

   Det är superfint med alla vackra modetjejer som dör för Isabel Marant och går runt dagarna i ända i, inte kilklack utan platålösa, pjucks från Stella McCartney och får mer milslånga ben än vad de redan har. Men jag har taxben och de får jag leva med. För jag glider hellre runt i boots och är glad än i något som placerar permanenta ilskerynkor mellan ögonen.

Men ibland låtsas jag att jag har skitlånga ben och susar mellan vardagsrummet och köket i ett par Banana Republics från New York. Med färgglada strumpor i såklart.

Om jag får tillåta mig att orera lite om designsamarbeten så tänker jag göra det ett kort slag.

Jag brukar ju varken stå först, eller sist, i kön när H&M lanserar sina collaborations helt enkelt för att de sällan tilltalar mig. Tänker lite såhär, är inte hälften så snobbigt som det låter, att om jag vill ha ett märke så köper jag just märket; inte ett samarbete med det märket.

   För visst tyckte jag att nästan allt av Marni for H&M var jättefint (särskilt Coppolas film med Bryan Ferry + Roxy Musics gudomliga Avalon). Men.. jag vill inte dela dom plaggen med halva Stockholm. Chansen, dvs risken, är ju extremt mycket mindre att jag möter någon med ett plagg från Marnis huvudlinje. Dyrare ja, men desto mer unikt. Inte för att jag vill vara elitistisk men jag ser inte meningen med att köpa Marni for H&M eftersom det vattnar ur plaggets värde för mig.

Jag tycker det är bra att modehusen gör sig tillgängliga för den stora massan men i slutändan intresserar det inte mig. Kläderna tappar helt enkelt lite av sin.. untz.

Men OM jag skulle satsa på ett köp där någon av de dyra bjässarna gör ett gästspel i ett främmande rum så skulle det nog bli något utav ovanstående. Kenzo gör 60-talspoppiga tygskor med Vans, Marni rockar schyssta Acapulcodoftande plaststolar och Missoni låter Converses sneakers zigzaga sig fina. Jajemänsan.

Hela grejen med modejobb där man anspelar på Alice i Underlandet känns ju ganska trött. Ungefär på samma sätt som att man sett en miljon arty modefoton på modeller med renhorn på huvudet i trassligt hår. Hur fint det än är så blir det ändå blasé efter ett tag.

Dock fick denna fantastiska editorial mig att bli lite betagen ändå. Det är kombinationen av miljön, den skira färgskalan, ljuset och de smått förtrollade detaljerna som ihop blir magiskt.

Bild ett och två är helt klart mina favoriter!

Såhär; ibland hittar man knäppa grejer på second hand som man bara MÅSTE köpa även fast det inte är ens stil. Som när jag fann den här sjömans/sailor moon/kaptens-klänningen på Myrorna. Den kunde ju inte få hänga kvar!

Grejen är ju som sagt att den inte är min.. tja, grej.

Så innan jag lägger upp den på tradera, är det någon som är sugen på att vara jäkligt chic i vår? Är helt oanvänd med prislappen kvar, skulle tippa 80/90-tal. Är en liten 38:a och passar alltså därför en 36:a precis lika bra. Lika fin när den sitter tight som en smula lös.

Drop waist, knappar fram, plisserad kjol och riktig sailor-krage!

På min polare Bambis öra dinglar ett av de där smyckena som nästan jämt hänger med. Dag ut och dag in. Det som är annorlunda med den här ringen är dock en annorlunda detalj..

..den är nämligen pytteliten. Knappt stor nog att sitta på ett litet barnfinger faktiskt. Jag har fått den av min mamma som tyvärr inte minns var hon fått den i sin tur. Den är helt i silver med någon liten röd sten infattad. Cute as a button.

Precis lagom stor att sitta ovanför lillfingrets yttersta led.

Har jag nämnt att jag har världens finaste örhängen?

Det är verkligen på tiden att jag tar de där rackarns hålen nu så att jag kan bära dom också.

Är betydligt mer hund än kattmänniska men begäret efter denna hatt/keps/mössa

är riktigt ordentligt.

"I trust her instincts over mine"

Se filmen HÄR.

Ett fantastiskt fint porträtt av designern Rick Owens och hans

fru Michele Lamy. Otroligt rörande och vackert om deras jobb tillsammans,

sätt att tänka och varandra.

Slutscenen med hennes svarta fingertoppar är så otroligt härlig och obskyr.

"who say a nail has to be the size of a nail?"

Precis så.

Den här modeveckan har jag spenderat all annanstans än just på plats under visningarna. Jag uppskattar mer att se kläderna efteråt i showroomen när jag får klämma på dem, än från en stol i en hetsig lokal.

Istället har jag jobbat med nya grejer och människor och jag är så.himla.pepp!

Dock var jag naturligtvis på plats när min fina Josefin Strid visade i Mercedes Benz Fashion Pavilion idag under modeveckans sista dag i Stockholm! Mycket kan jag missa men definitivt inte Jossans show.

Josefin i egen hög person i egen design. (det bästa var att hon var så fnissig h e l a tiden!)

Det är fint att inse att man jobbat ett tag när en handfull modeller och ungefär hela hår/sminkteamet är gamla bekanta från tidigare jobb.

Hej hej fina Staffan t.ex! Vi gjorde Acne ihop under en massa dagar.

Full rulle backstage. Färgskalan gick i sobert svart och rött mestadels men var full av både mjuka och hårda kontraster. Materialmixar, blankt och matt, siden och läder, vasst och rundat.

Och bästa Andreas! Typ världens finaste kille. Han jobbade jag ju med HÄR.

Mängder med sylvassa kindben och käkben. (Förlåt för objektifieringen)

Pojkar på rad. Jossan visade nämligen bara herrkläder den här gången. Vilket jag tycker är otroligt kul eftersom 1) så få gör det 2) hon gör det så bra och 3) det är bra med lite omröring i Sveriges modegryta.

Kommer en liten sammanställning av modeveckan i korthet senare i veckan. Nu ska jag vänta på fröken Josefin som är på väg hem till mig!

Tips tips!

Min driftiga vän Fanny ordnar en gång i månaden, med start nu på lördag, en vintagemarknad med det lilla extra i Skrapanhuset på Södermalm i Stockholm.

Alla vi som gillar riktigt bra vintage har därmed världens tillfälle att inte bara frottera oss med det bästa från 80-talet och bakåt, utan också socialisera tillsammans!

What: Original Style, vintage market
When: 4th Feb 12-18
Where: Skrapan, Medborgarplatsen, Stockholm
How: Fabulous!

Några av de butiker som kommer att sälja på Original Style är, förutom Kellerman Vintage herself, Flying A Vintage, Old Touch, Less os more, De Å sånt med flera.

HÄR  hittar ni Fannys butik på nätet.