Min trognaste följeslagare under de flesta vårdagar är jackan som kanske inte så konstigt går under smeknamnet filten. Denna rutiga picknickfiltsdröm i tjock ull och glada fransar!

Förutom att den passar till ungefär allt i min garderob (OBS:jag kan ju vara den enda som tycker det dock) så är den gosig som fan och har varit min farmors.

Tre bra kriterier av tre möjliga.

Klänning, vintage. Jacka, vintage/arvegods. Armband, köpta i Indonesien och Sri Lanka. Solglasögon, Oakley.

Såhär såg jag ut häromdagen. Lager på lager på lager sådär som jag gör det bäst, och varmast, som vanligt. Fanny säger att hon inte känner någon annan människa som brukar ha så underligt många lager på sig. Jag tar det som en skev komplimang.

   Någonting som jag inte tog som en komlimang var när jag hade den här skinnjackan på mig i somras under modeveckan här i Stockholm. En bekant kommer fram och utbrister vilt (sådär med jagkanintetrodet-handen på min arm)-"men gud Kajsa, jag kände inte igen dig. Det är ju inte ALLS din stil att se ut sådär!"

Och sedan när är det någon annans uppgift att definiera min stil? Vad fasen, jag själv definierar inte min stil. Vill jag se ut som Simpor och Grodfötter en dag och trädkramare en annan så gör jag det. Personlig stil för mig är något dynamiskt. Det har inga regler.

Underklänning som klänning, mammas gamla. Flanellskjorta, Mikaels. Hoodie, Mikaels. Skinnjacka, min fasters gamla som hon körde motorcykel i på 70-talet. Solglasögon, Oakley.

När jag fortfarande var lite brun efter Sri Lanka (uh, får ångest när jag tänker på att jag borde visa lite mer bilder) så såg jag ut såhär. Nu har några peelingar satt spiken i kistan för allt utom några kvarglömda och förvirrade fräknar på näsan.

I vanliga fall har jag ju kanske en kjol också så att jag inte går med rumpan bar. Eller så kan man bara säga att jag var högst modsinspirerad. Men jag tog på mig en kjol sen. Faktiskt.

Strumpbyxor, H&M (vi hade likadana på en plåtning och jag gillade dom så mycket att jag köpte ett par jag med!). Tröja, vintage. Armband, köpta i Indonesien. Nagellack, köpt på Sri Lanka.

Detta var uppenbarligen pre-semester. Lilla spöket Labans lillasyster liksom.

Man känner sig alltid lite smartare, lite mer Stephen Hawkin, med mammas gamla brillor så de där dagarna då det behövs tänkas lite extra så sportar jag dem. Funkar utmärkt.

Armband (som jämt sitter på), köpta i Indonesien och Tunisien. Capegrej, second hand.

Den här vintern har jag spenderat ungefär 85 % av min vakna tid, hemmavid, i Mikaels stickade tröja. Lägenheten är kall, jag fryser jämt och den luktar gott.

Eftersom devisen everyday is dress up day är lite utav mitt motto dock så försöker jag i alla fall vara en smula piffig trots att jag är fastvuxen i tröjan.

Detta var uppenbarligen pre-Sri Lanka och jag var Lilla spöket Labans kusin med mjölkhy och trött hår som inte solblekts sen förra sommaren. Scarf på det alltså.

Ifyllda ögonbryn, mascara och lite rött läppstift mitt på läppen.

Ja, och såklart killer-blicken på det. Ett måste när man går till ICA och ska handla juice.

Jag tenderar att ta en hel del bilder och sen inte använda dom direkt. Det här är till exempel från en dag i februari någongång. Eller till och med kanske i januari? Semesterlängtan större än vanligt och behovet av något exotiskt enormt.

Det löser man med nordafrikanska ögon streckade med kohl, en turban från mellanöstern och 60-talsklirr i örsnibbarna.

Genast kändes det mycket bättre där någon gång i februari, eller om det nu var januari.  

Kappa, Blank. Örhängen, present. Sjal runt håret, köpt i Oman.

En dagens från i början av februari när semesterfräknar ännu inte intagit halva min kropp. Osminkad förutom infyllda ögonbryn och halvsmutsigt hår som fick gömmas under en sjal. Standard om man heter Kajsa! (försöker att inte tvätta håret mer än ett par gånger i veckan och nu har det börjat "vänja" sig)

Klänning, second hand. Halsband, present från ett presskontor. Sjal, H&M. 

Såhär såg jag ut i vår ganska smutsiga spegel i lördags innan vi städade som besatta gnagare. Fast innan vi städade åkte jag till Myrorna i Ropsten. Såklart.

Kan inte städa innan man gett sig själv presenter.

Snörkängor, Deichmann. Strumpbyxor, Åhléns. Skjortklänning, present.

Kavaj, Bellaobastian. Sjal i håret, second hand. Halsband, födelsedagspresent.

Det bästa med att ha lite solbränna är ändå att det räcker med en släng läppstift, en gnutta mascara och lite ögonbrynspenna för att man ska känna sig box fresh.

Idag tar jag och min förkylning (och typ en toarulle för snoret som rinner och tårkanalerna som flippat ur) och plåtar en hel dag för ett jobb jag fått i uppdrag att göra.

Kan bli spännande eftersom jag nyser sådär som bara pappor gör, dvs väldigt högljutt, och förvisso bra eftersom jag ju inte vill snora ner mina illustrationsjobb.

Favoritklänningen, second hand/Myrorna. Kavaj, Bellaobastian. Sjal, loppis.

Pjucks, Deichmann. Klänning, köpt på Sri Lanka. Skärp, mammas gamla. Halsband, egenknåpat. Kofta, present. Duffel, Zara barn (gammal som gatan). Sjal, köpt i Egypten. Sidensjal i håret, köpt i Indonesien.

Två veckor på villovägar bland curryrätter och geckoödlor i Sri Lankas

djungel så är jag tillbaka. Mer bloggpepp än på väldigt väldigt länge!

Jag har ungefär 600 bilder och dubbelt så många minnen så beroende på hur tålmodig jag är med att lägga upp dem och när ni lessnar på öliv så blir det en hel del just tja, curryrätter och geckoödlor här.

Sri Lanka blev ett nytt favoritland på studs och jag var seriöst inne på att emigrera ända tills jag insåg att det var vår hemma. Väntar därför med att vara sariklädd på fulltid tills nästa vinter eller så. Kanske. Typ.

Så länge sportar jag batikklänningar för 20 kronor och gillar att ha fräknar i hela ansiktet.