Vi har en ny matta. Det var mest det jag ville säga.

Men om jag ska tillägga något mer så är det naturligtvis inte ny utan ett fynd från huset i norrs digra vind. Pappa tror att den släpades hem från någon av hans och mammas resor under det det ljuva 70-talet. Kan vara grekisk. Är helt fantastisk.

Det var länge sedan jag visade er runt hemma hos mig och Mikael så jag tänkte att jag ska visa sådär lite i taget. En vrå här, en vrå där. Jag gör ju ständigt om så man vet aldrig hur det kan se ut från en dag till en annan.

Jag skulle ha alla råvaror i burkar om jag kunde men eftersom det driver mannen till vansinne varje gång jag plockar hem en ny från närmsta loppis så får det räcka för tillfället.

Helst köper jag ju det mesta gammalt men ibland hittar man nya grejer som helt enkelt måste följa med hem. Som den grönsaksmönstrade burken från Lagerhaus som jag har skorpor i eller det nyaste tillskottet - harlekinburken för kaffebönor! Kostade 50 kr på billighetsaffär i Växjö och jag blir glad varje gång jag ser den. Och då dricker jag inte ens kaffe.

Däremot så dricker jag en himlans massa te. Rött, grönt, vitt eller svart. Minst en kopp om dagen. Något utav det första jag köpte när jag skulle flytta hemifrån till Sthlm var min lilla tekanna med körsbärsblommor på. Hittad på en annan billighetsaffär (varför köpa dyrt när man kan fynda!) fast i Köpenhamn.

Jag tänker ganska ofta på den dagen vi skaffar ett hus så jag kan gå loss totalt och göra om precis hur jag vill. Då ska Mikael snickra ihop världens finaste kök (jag älskar att ha en möbelsnickare till man) och jag ska måla, slipa, spika och skruva och sen låta alla mina Kockumgrejer stå på öppna hyllor.

Jag är egentligen inte megamycket för bleka 50-talspasteller när det kommer till inredning. Men den krämiga vita och mintgröna som är typisk för Kockum är så jädra fin!

Vi har ju det minsta köket någonsin men jag gillar vårt svart och vitrutiga schackgolv och röda mosaik. Och så harlekinen. Och alla mina burkar.

Kajsa, i ständig process med att göra om.

I höstas gick jag bananas med växtligheter och vårt stora stora vardagsrumsfönster.

Planterade en ny konstig sak från ICA i en loppisburk.

Arangerade fönstret så att det gröna fick komma fram. Behöll allt glas så de får agera ljushållare vareviga kväll.

Grönt är skönt.

Jag älskar att vara sambo. Det är fantastiskt.

Man får någon att peta i örat när man inte kan sova. Man får en mage att vila på. Man får någon att storhandla med. Man får någon att komma hem till. Man får någon att städa med. Man får någon som suckar när man släpar hem suspekta grejer från second handaffärer.

På inredningsfronten alltid något nytt. Mer eller mindre i alla fall.

Jag tycks ju gladeligen åka jorden runt för att handla hem små udda souvenirer (ex. kokosnötsväska från Guadeloupe/Västindien) och i somras tyckte jag att det var helt rätt att köpa hyffsat sköra, handgjorda askar. För att sedan packa dom i en ryggsäck som fick gå igenom tre flygplatsbyten och ett antal kontinenter.

De kom dock fram vid god vigör och jag är glad som en speleman!

Tre metallaskar som man med en liten hammare, och skillzzz, gör genomgående mönster på. Däri bor broscher, örhängen och annat smått och gott.

Fem stycken matryoschkadockor i askformat. Traditionellt målade i massa färger, för hand. Passar finfint ihop med mitt marockanska brickbord och rymmer mer krimskrams. 

Och knalliga armband kan man aldrig få för många utav! 1 spänn styck på Bali.

Nästan lika mycket som jag per automatik kikar på vad människor har på sig när jag träffar dem, lika mycket är jag extremt nyfiken i hur människor har det hemma.

Jag älskar ju själv att möblera om, fixa runt och hitta nya grejer till lägenheten så att se hur andra har det hemmavid är ofta på samma nivå som att kika i någons garderob.

Min och Mikaels lägenhet får ni se lite då och då och den går ju i ett ganska bohemiskt tecken med mycket färg, exotiska detaljer och inslag från olika resor.

Dock drömmer jag ofta om ett helt hus där jag skulle inreda vilt mellan olika stilar. Några som inspirerar mig lite extra just nu är dessa två:

Skogskojan  levererar precis det där som jag själv hade när jag bodde med en kompis. Knäppa små saker, egenhändigt pyssel, lekfullhet i överflöd och mysighet som tagen ur en film man vill vara med i. Jag älskar 70-talsinfluenserna och de tunga textilerna tillsammans med de ljusa väggarna. (och så har de samma väggur som jag!)

Bonjour Vintage  har det där milda, lugna och stillsamma som jag ibland så himla gärna vill ha hemma. Ljusa pasteller, mängder av vitt och mycket ljus utan att det för det blir det minsta tråkigt. Det är det bästa ur Pippi Långstrump, en vintageaffär och ett inredningsmagasin komprimerat i ett.

pic.från vårt vardagsrum innan sommaren.  

Ibland behövs det bara en enkel, liten grej för att göra något gammalt till nytt.

Ett lager färg på en sliten byrå.

En annan tavla på samma, gamla vägg.

Ett nytt tyg på kuddarna i soffan.

En rad med vimplar runt en vintage klänning.

Vitt bomullssnöre, några underlägg från Indiska, en sax och limpistol.

Jag har ju ett projekt som går ut på att fylla vårt vardagsrumsfönster med glas i olika former och färger. De får bara köpas på billiga loppisar och vara dammiga och bortglömda. Då och enbart då får de komma hem till mig och Mikael. Och vårt vardagsrumsfönster. Eftersom jag är lite emot gardiner så tänker jag att man får pynta lite extra i nederkanten. Dessutom är det så himla vackert när solen skiner igenom alla olika färger och lämnar ådriga mönster på brädet.

Som årsringar på ett träd.

Såhär ser de ut just nu. + lite Marimekko och vita karaffer på sidorna.

Men tänk va, idag åker vi till Småland där världens bästa loppis ligger så nu kanske glasgrejerna får ett syskon till, eller två!

Mitt motto är ju som bekant att det inte ska behöva vara så dyrt att göra om hemma. Lite second hand och loppisfynd, rotande i släktens gömmor och en smula pyssel så blir gammalt nytt.

Mina senaste fynd kostade totalt knappa 50-lappen och en tur till grovsoprummet respektive stranden. Billigt! 

Elefanten är en handmålad historia jag grävde fram på Myrorna. Två stycken krokar till fler av mina smycken. 20 kr för den rackaren. Drivveden plockade jag i Torekov och Båstad.

Lyktan stod ensam i ett hörn på Myrorna och skramlade så den fick också följa med hem. 25 kr.

Pallen är min nya bästa vän här hemma. Fann den i ett hörn när jag slängde papper i grovsoprummet och jag var snabbt en pall rikare. Skulle tippa på att den är marockansk och med tanke på hur mycket jag gillar det orientaliska och etniska är den perfekt. Alldeles gratis favoritpryl.

För det mesta går min inredningssmak mer år det exotiska, österländska och färgglada hållet utan att passera gå. Jag uppskattar gamla ting med mycket karaktär, saker med historia, struktur, mönster, form och färg. Men allting behöver en balans och min kärlek till havet och natur väger upp det eklektiska och ibland överväldigande intrycksmättande.

Om jag bara kunde skulle jag ha ett hem med enbart naturliga material och främst då trä. Det finns något så tryggt, så jordnära, i genuint avskalat trä.

Det är därmed inte fy skam att ha en man som arbetar med just trä och dess design/snickeri då jag kan önska mig det mesta som går att utvinna ur en högrest skogsinvånare.

Som vid varje sommars försiktiga början längtar jag mer än något annat till havet och vårt hus i Skåne. Och som varje sommar plockar jag på mig en samling med drivved och pinnar. För att de är så fina. Med sina ljusa, knotiga kroppar och släta yta.

I år ska jag dock inte bara låta min samling ligga utan faktiskt göra något med dem!

Min fascination för glas går ju väldigt bra ihop med drivved. Enkelt sätt att låta båda komma till sin rätt. Element bredvid element av moder jord.

Hittade dessa fantastiska möbler från Bleu Nature häromdagen. Det är någonting just så rent med näsintill oarbetat och bara lätt slipade träplankor.

Även dessa inredningsprylar är från Bleu Nature. Jag älskar tanken på att använda trä i den form man "finner" den utan att göra så mycket mer med den än att sammanfoga med ett annat objekt. Som att ställa en liten skog av pinnar och låta det vara en lampfot. Eller använda ett par solblekta stubbar till stolsben.

Men just drivved är och förblir min favorit. Bitar/pinnar/grenar som tumlat runt i havet och sedan torkat på en strand. Nötta och kantstötta.

Varför inte bara ställa ett par plankstumpar från ett gammalt båtskrov vid handfatet?

Appropå både sommar, Skåne och drivved så är något utav det finaste, och mest märkliga, jag vet konstverket Nimis. Gjort av just drivved som flutit iland vid Kullahalvön, mellan Mölle och Arild, av konstnären Lars Vilks (han som även gjorde profeten Mohammed i form av en rondellhund). Har man vägarna förbi den skånska västkusten en solig dag tycker jag det är mer än väl värt ett besök på denna fantastiska, om än smått otillgängliga, plats och makalösa konstverk/gigantiska klätterlekpark. Det är en syn utan dess like.