Min nya grej är att åka ifrån Stockholm så fort väderleksrapporten säger att det ska snöa här så förrförra helgen var jag ju hemma i Åredalen och den här helgen som var så brummade vi nedåt vårt hus i Skåne. Perfekt strategi!

Kan bli jobbigt i det långa loppet men det är värt ett försök.

Anledningar varför jag älskar att vara i Skåne så mycket är ju inte bara att stora delar av min släkt bor där utan också att vi råkar ha världens finaste hus på Bjäre.

Där är allt porslin från Höganäs och knallblått vilket gör att all mat ser typ tre gånger så god ut. Vare sig det är paprikasallad eller gårdagens ledsna rostbiff.

Huset är tvåhundra år gammalt och är ett korsvirkeshus. Renoverat med kärlek och med de gamla handblåsta fönstren kvar så pelargonerna känner sig trygga.

Det har varit ett brukshus och det ska synas.

Jag älskar varenda millimeter, förutom spindlarna som ibland tycks ha blivit muterade och är stora som katter, men kanske mest att det står gammalt glas överallt.

Lakan kan användas som duk också och i sommarhus behöver man aldrig stryka. Det är en regel.

Öppnar man inte fönstret efter att man duschat så får man höra pappa berätta i minst tre minuter om hur badrummet har dålig ventilation så träet kommer mögla av fukten om man inte vädrar. Då kan man som hämnd för att man hört det sjuttioelva gånger peta på pelargonerna så de börjar dofta för han tycker dom luktar alldeles för sött.

Skånehuset<3

Frukt är aldrig lika gott hemma i Sverige som utomlands.

På Sri Lanka var den som godis.

Starring (i rollerna som sig själva):

Vattenmelon

Ananas

Papaya

Minibanan

Lime

Okej, så lite semester och öliv inblandat i den vanliga röran.

Glada i hågen och bleka som två glas mellanmjölk kom vi till Arlanda en vintermåndag.

Herrå sa vi från golvet (jag sitter alltid på golvet överallt) och boardade planet till Qatar.

Höjden av lycka är att ha flera säten för sig själv så Mikael fick sitta bakom mig. Jag kollade på Harry Potter i sex timmar så han var nog ganska nöjd där bak.

Världens minsta brieost.

Sen fotade jag inget mer på hela natten förrän vi landade i Colombo, Sri Lanka. Där tog vi en taxi till ett jäkligt lyxigt hotell där vi hälsade på lite kompisar som varit i landet ett par veckor. Och så badade vi ungefär i tre timmar i sträck i deras pool.

Kontrasterna är enorma och ett stenkast från deras hotell med portiärer i krispiga, vita kostymer så ser man totalt sönderslagna hus efter tsunamin och skjul där folk bor.

Det var himla skönt att svalka av sig och vila på deras fina hotell men vår melodi är lite mer jordnära så på eftermiddagen tog vi en taxi 4-5 timmar söderut på ön.

Men mer om det en annan dag.

Jag skiter blanka fan i om det är trendigt med dip dye/batik just nu. Jag har alltid gillat saker som är sådär lekfullt att det är på dagisnivå. Så när jag insåg att Sri Lanka är ett land där man är grymma på att trolla med batik så klappade jag händerna ungefär lika glatt som om jag gick på dagis själv.

20 kronor styck och det kan vara så att de egentligen är nattlinnen. Men vem bryr sig om sånt? Jag älskar dom. Ren bomull och lagom skevt sydda. Kanske låter jag sy om en till en annan modell. Jag vet med säkerhet att de kommer att pryda mig extremt frekvent framöver. Den space-iga har jag ju redan sportat!

6 kronor styck och precis vad jag letat efter. Hittade i en butik som sålde allt ifrån makalösa saris till pyttesmå bebisarmband i plast. Kommer antagligen att göra mig alldeles grön om fingrarna. Men vad gör det när de kostade mig 6 kronor styck? Det finns ju genomskinligt nagellack.

pics. tumblr, johnér, flickr.

Nu åker jag och Mikael ut till Arlanda och väntar på att få hoppa på planet som ska ta oss till Doha, Qatar. Efter en liten sväng där så flyger vi vidare till Sri Lanka och lever öliv i några veckor. Jag planerar att surfa, titta på fantastiska tempel, köpa krimskrams, klappa bebissnablar på elefantbarnhem, äta massa ris, klättra upp på heliga berg och ligga under palmerna och läsa.

Bloggande blir nog ganska svårt eftersom jag ska göra just allt ovanstående. Men

desto mer när jag kommer hem!

Pepp pepp PEPP!

Vi ses i mars vettja.

Har jobbat som ett idogt litet djur den här veckan med reklamfilmsinspelning och fotografering. Tveklöst en av de sjukaste veckorna jag varit med om.

Återigen, att jobba med mode och inom stylistområdet är oftast allt annat än glam.

Både jag och han den där mannen jag bor med känner att det är dags för en resa snart. Helst så långt bort, så länge som möjligt. Får se var vi hamnar den här gången!

1. Efter surf-öl i Padang Padang. 2. Slö på stranden på Kuta. 3. Solnedgång i Uluwatu. 4. Sur över mängden medicin man måste ta efter att ha råkat peta till sig en öroninflammation.

Just i detta exakta nu önskar jag att jag var lite tillbaka på vår en månader långa resa i Indonesien. Känner mig ganska trött och sliten efter för långa arbetsdagar samtidigt som jag är så himla lycklig i det jag gör. Älskar mitt jobb!

Jag antar att summa sumarum är att man helt enkelt inte ska falla för frestelsen att kolla på semesterbilder när man sitter trött, hungrig och känner sig lite ensam hemma.

På en lokal båt mellan Bali och lilla paradiset Nusa Lembongan.

Hamnen i Padang Bai.

Gilli Trawangan. Vi strand, turkost hav, ljusblå himmel, disneykorallrev.

I en taxi på väg tvärs över Lombok.

Fotbollsmatch på stranden i Geropuk.

Ute med fiskebåtarna vid 'insides'.

I en liten liten butik i en by som heter Legian på södra Bali hittade jag en otroligt varm dag dessa maffiga skönheter till halsband. Helt handgjorde av naturliga material från övärlden och totala konstverk om man frågar mig. Tyvärr så talade mannen i butiken ingen engelska direkt så jag fick inte veta så mycket mer men jag blir fortfarande betagen när jag ser smyckena.

Jag köpte någonting där men i brist på plats blev det något betydligt nättare och mindre. Det får ni se en annan dag!

En bra grej med Indonesien, förutom att man aldrig behöver ha mer än en tunn klänning på sig, de gör goda honey pancakes, solen skiner varje dag, det är himla billigt osv osv osv, så kan man bo på ett fantastiskt homestay där en hög hundvalpar jämt är sugna på att leka och gosa!

På enbart Bali har man de senaste åren fått skjuta av 200.000 hundar eftersom rabiesepidemin växte sig okontrollerbar. Därför bör man egentligen aldrig vare sig klappa eller närma sig en hund där. Dessa valpar var dock inga gatuhundar utan väl omhändertagna och alldeles friska.