Tänkte försöka ta igen och summera förra veckans avsnitt av Stylisterna. Tyvärr har jag inga bilder på den här datorn så det blir lite bildlöst så länge.

Första uppgiften när vi åkte till Independent Kostymförråd var en helt fantastisk upplevelse. Har varit på SVTs kostymförråd innan men Independent var nästan snäppet bättre. Medan alla andra deltagare sprang omkring inne på avdelningarna med kläder för 40-, 50-, 60-, 70-tal osv så hade jag ju den mer teatraliska avdelningen för mig själv då jag hade sent 1800-tal istället för 1900-tal. Tyvärr missförstod jag uppgiften lite då jag trodde att vi skulle koncentrera oss mer på själva epoken/stilen i sig än vår tilltänka person.

Jag blev helt enkelt förvirrad i all stress och det pressade tidsschemat.

Sedan kändes det lite märkligt att höra att Madonna inte skulle ha på sig en sådan lång kjol. Mig veteligen har ju Madonna setts i alla tänkbara stilar som existerar men krasst sett så var det ingen typisk Madonna-look, nej.

Andra uppgiften att göra ett mood-board för Sara Lumholdt var mer eller mindre en lång tirad av ångest. Vi hade ju ingen aning om vem hon är idag. Hur hon ser ut, vad hennes stil, smak och tycke är. Inpräntat på min näthinna fanns bilden av A-Teens i tighta spandexkläder och glittrig ögonskugga. Jag valde därför att köra på en total helomvändning från just det. En ny satsning, en ny kärriär och framförallt en ny revanschkänsla var mitt mål och det jag strävade efter i klädform.

Har läst och fått jättemånga kommentarer om Melodys pris att gå på Poledancing med Sofi Fahrman, där hon valde att ta med mig. Jag tyckte att det var väldigt, väldigt jobbigt att vara med på passet. För det första kändes det lite förödmjukande att behöva stå och jucka på en stolpe framför en kamera men för det andra, och främsta, kändes det så irrelevant för programmet. Visst var det en kul grej att filma och visa i ett program men vi var ju där för att lära oss stylistyrket. Inte puta med häcken.

Nu var tjejen som lärde ut hur skön som helst och sjukt grym. När kamerorna stängdes av och vi fick leka runt lite som vi ville var det betydligt roligare. Och jobbigt fysiskt!

Jag är jätteglad att min fina Melody valde att ta med mig när hon vann, men jag hade önskat att priset varit något annat.  

Har ni någon fråga? Shoot.

Jag började göra summeringsinlägg utav Stylisterna med tanke att ha ett inlägg där jag förklarar, förtydligar och berättar lite mer om vad vi gjorde. Förra veckan kändes det ganska jobbigt att se avsnitten och jag gjorde det inte förrän för bara några dagar sedan så därav ingen summering. Men här kommer det nu alltså. Detta är för avsnitt 3 och 4.

Men som jag skrev i det här inlägget, jag personligen kollar inte på juryns bedömning av oss. Kritiken har jag redan fått och det var jobbigt som det var då. Jag har tagit det till mig och behöver inte se det igen. Det gör mig intet gott på något sätt. 

En av dagarna såg jag ut såhär när vi spelade in. Hade byxor för första gången på länge och satsade på ett par riktigt i lös meshmodell från Bellaobastian. En vit enkel blus till det, ett skärp i midjan och så slängde jag min handbroderade second handcape över axlarna.

Jag älskade att göra stilleben! (nähä?) Min tanke var att göra ett höstigt/vintrigt stilleben med produkter och accessoarer som förde tanken till en kall och mysig promenad. Dova och blåa färger och sedan kontraster för att lyfta det hela med läppstiftet och skärpet jag virade runt sjalen. I förgrunden gjorde jag ett "nät" av en handfull hårnålar och för att basen skulle bli tyngre, man strävar som ni hör i avsnittet efter en pyramidform, skrapade jag loss blå ögonskugga från en palett och lät den smita ut från kanterna.

På sminkutmaningen i L'oréals studio var jag smått skräckslagen eftersom jag är tjejen som använder mascara och lite ögonbrynspenna vanligtvis. Men det var urkul och jäkligt lärorikt att ha lektion med Teresa och sedan få applicera de färska kunskaperna på en modell. Jag var den enda som valde YSL-looken av oss alla deltagare och jag funderade febrilt över hur jag skulle göra ögonbrynen ljusa. Men det gick fint tillslut. Synd att de enbart tar med när jag får höra att jag gick loss för mycket med solpuder dock. TV är ju dock som TV är, som sagt. 

Kul kuriosa dock; det man inte får se är att vi förutom att vi ska sminka varsin modell på 45 minuter också ska sminka oss själva från grunden. En modell plus oss själva på 45 minuter, efter konstens alla regler. DET var en utmaning!

När det kommer till uppgiften att på 20 minuter klä oss för en bylineplåtning där vi ska representera Sofis Mode har jag inte så mycket mer att tillägga än vad jag skrev här alltså. Jag har ingen Sofi Fahrmangarderob och det är ingen nyhet. När jag hörde vad vi skulle göra knöt sig min mage så brutalt. Jag visste att jag var körd. Jag hade inte ens ett par jeans att köra en safe outfit med. Men gjort är gjort och juryns kritik är sagd.

Summering för avsnitt 1 & 2: här.

Alla har vi sett hur Melodifestivalen utvecklats genom åren till det mer visuella, hur festivalen gått från stillastående sångare i radio till eldsprutande muskorta klänningar på bästa sändningstid i tv. Bara de senaste åren vi sett hur kläderna spelat större och större roll i tävlingen. Vi minns exempelvis Linda Bengtzings tre klädbyten på 3 minuter, After Darks otroliga scenkläder och Charlotte Perellis bildeffekter i rutan, där hon själv var filmad i svartvit medan bakgrunden var filmad i färg.

Första intrycket är ju det viktigaste, och här har artisterna bara 3 minuter på sig, så all förståelse och kredd till dessa tappra försök att övertyga tittaren. Om det är bra försök eller ej är en helt annan diskussion. Kanske behövs 5 universitetspoäng i schlagermode? Det är ju ett mode som inte har någonting gemensamt med catwalkens trender.

Kläderna har stor betydelse för ett framträdande i Melodifestivalen och vi säger som Lady Gaga; ”I need music for my fashion and I need fashion for my music”.

Läs artikeln på SVT där jag och Niklas kommenterar de tävlandes, för kvällens program, presentationsvideor på Debattsidan!

Jag gjorde en illustrerande bild så man verkligen förstår vem som håller i tyglarna! (dvs; jag, Niklas och den imaginära dronten)

Hemma i en tom lägenhet efter tre alldeles vilda dagar av modemaffia, visningar, vänner, sjukliga mängder edamamerbönor och ett litet jobb med Niklas.

Fick denna skickad till mig av Max Factor-teamet. De haffade nämligen mig och Emmi både en och två gånger för intervju under modeveckan och här kan man bland annat höra oss snickelisnacka lite! (Emilia de Poret var ganska magisk i syn fjäderjacka och gravidmage på Whyreds visning för övrigt.)

Hade fått flera mail och kommentarer på Facebook ifrån vänner, och även människor som jag ej känner, som var upprörda över att jag tydligen fick väldigt taskig och hård kritik i dagens avsnitt av Stylisterna. Saken är den att jag varken sett måndagens eller dagens avsnitt. Varför? Jag har inte haft tid och i ärlighetens namn: det var jobbigt att få kritik en gång med en kamera upptryckt i ansiktet. Att se deras diskussioner om vad jag är/har gjort fel gör mig bara ledsen och alldeles för självkritisk, igen. Jag klär mig inte som en Sofis Mode-tjej. Har aldrig gjort och kommer aldrig att göra. Därmed var jag dömd redan på förhand i uppgiften. Därför är det också tråkigt att jag inte tycks få någon som helst förståelse för att min garderob är så långt bort som det bara går från ämnet. Jag behöver på intet sätt få beröm för det jag gjorde, men en viss förståelse hade känts mänskligt.

Jag har ännu inte bestämt om jag kommer fortsätta kolla på avsnitten. Både för att det var jobbigare än vad jag trodde och för att det ärligt talat känns som att juryn är ganska oproffsiga i sitt jobb ibland. Hade jag vetat att vi i programmet skulle bli skrattade åt, stundom hånade, få kritik för att vi har en personlig stil och utstå sådan mental ångest hade jag kanske tänkt över min medverkan. 

Jag har full förståelse för att detta är TV och att det finns manus och det behövs en jargong för att ge allt krydda. Men jag började tvivla på om jag var någonting överhuvudtaget värd i branschen, hade någon som helst talang och ifall min kreativitet som jag alltid varit stolt över istället var dålig. Och det gör mig så jävla ledsen att jag tänkte så.

Jag har sett min personliga klädstil som något positivt, min kreativitet som något himla bra och mitt sätt att tänka utanför boxen som en sak att ta till vara på. Det tänker jag fortsätta göra.

Men fy fan vad jag mådde dåligt över att aldrig aldrig räcka till fast jag försökte.

Tänkte att jag ibland gör ett inlägg efter att båda avsnitten sänts i slutet av veckan. Så kan jag visa lite bilder från just den veckan, vad vi gjorde, berätta lite mer som inte visas osv.

Såhär såg jag ut när vi spelade in en av dagarna. Sammetsklänningen från bellaobastian, scarf i håret som jag fått i present och sminkningen är den jag gjorde när jag stylade mig själv i rysk folklorekänsla i avsnitt ett. Sotade ögon, väl markerade ögonbryn och nude läppar.

Jag älskade som sagt uppgiften vi hade; att göra en accessoar av spridda material. Jag ville ta chansen att visa att jag är mer än bara en bohemisk hippie så min tanke var att göra en ganska sexig krage i svart lack. Hade Noomi Rapace som tilltänkt "kund" då hon är en av få svenska kändisar som tänjer lite på gränserna. Med sidenband, tjock lackplast med inpräglat krokomönster och läderband gjorde jag därmed en i modellen docklik krage i råare och mer fetischartad tappning.

Niklas fick stå modell i brist på Noomi. Med lite lim, en sax och några säkerhetsnålar blev resultatet såhär. Vad tycker ni?

Jag är uppenbarligen tjejen med noll koll eftersom jag nu upptäckte att man kunde se avsnitt två av Stylisterna redan på förmiddagen idag! Trodde att de "släpptes" vid samma tid på kvällen.

I vilket fall som helst så har jag sett det nu och jag såg det med blandade känslor. Det var en otroligt rolig uppgift vi fick göra och jag njöt av att få klippa, klistra, pyssla och skapa. Här fanns det inga ramar och strikta order som begränsade oss och man fick vara hur kreativ man vill. Det är så jag ser på mode så jag älskade det.

Sen var det fruktansvärt jobbigt med utröstning. Det framgår inte i programmet hur otroligt tungt det var. Klumpen i magen var av ren sten.

Hörrni, nu är det så att det är smygpremiär på första avsnittet av Stylisterna redan IDAG!

Jag har precis sett klart de första skälvande, skrämmande, skrattframkallande och ibland smått skeptiska 20 minutersavsnittet. Var så illamående nervös då jag inte sett mer än någon annan av avsnittens slutgiltiga resultat. Att se sig själv är bisarrt.

Vänner, ser jag alltid ut som en liten oborstad tjockis till hamster?

Nog snackat, terapisamtalen tar jag med mina meddeltagare i programmet, vill ni kika så kan ni göra det direkt här:

Om exakt sex dagar visas det första avsnittet av Stylisterna. Jag har vänt och vridit på det. Funderat och diskuterat. Slagit min panna blodig och ryckt upp mig.

Det är JOBBIGT att komma till insikten om att massa människor snart ska se mitt liv, och de andras, ur en så märklig vinkel. TV-vinkel. Men om sex dagar är det alltså dags!

I vanliga fall använder jag i princip enbart grönt nagellack. Kanske inte den mest diskreta färgen men jag har fastnat för det och sveper på ett lager ljust grönt eller mustigt buteljfärgat för jämnan. Sommar som vinter, vår eller höst.

Bland allt smink vi fick från L'oréal fastnade jag dock för ett varmt korallfärgat som är precis mittimellan rosa och orange på bästa sätt. Nu slåss dessa två om att sitta på mina löjligt små, nedbitna naglar.

En annan favorit är ett djupt mörklila läppstift från serien 'Made for me'. Färgen är no 290 och heter Plum Passion. Sitter riktigt bra och torkar inte ut läpparna. Har använt det mer eller mindre varje dag nästintill under jul och nyårshelgerna.

Tips: om man som jag inte brukar använda läppstift särskilt mycket och tycker att det känns lite mycket med en så skarp nyans kan man måla på ett lager och sen bita av överflödig färg på en bit papper tills läpparna har en mjuk ton utan att vara väldigt "målade".

Nu har jag packat väskan och väntar på en bil som ska ta mig till lite äventyr igen. Vet inte hur det blir med bloggandet så inför de kommande dagarna har jag gjort i alla fall ett förinställt inlägg per dag! Håll till godo, ni fina.