Hej.

Jag har jobbat 8 veckor den här sommaren. Men nu är jag ledig och helt ointreserad av att sätta på min dator.

Jag tror att jag samlat på mig alla sjukdomar som är på tapeten på mitt röntgen-jobb och dessutom har jag under sommaren förvändlats till en medelålders ensamstående villaägare som tycker att allt kretsar kring att laga marmelad av de i trädgården plockade bären och att så till att det blir middag över till nästa dags matlåda.

Innan 22.30 har jag varje kväll hela sommaren gått och lagt mig för att kunna vakna pigg och kry vid 06.20. Vilket jag också gjort.

En enda vardag under sommaren har jag druckit alkoholhaltig dryck. Och då kände jag mig alldeles snurrig efter halva ölen.

Jag är officiellt en tant.

Och göteborgaren med pannbandet drömmer drömmar om mig enl. uppgift i förra inläggets kommentarsfält.

Mitt liv är officiellt över.

Liksom min blogg.

Nu ska jag ut och prova alla parker och museum i stan.

Jag åker till öland på den enda semestern jag har i sommar. Bussen tar 6,5 h och planen var helt klart att få några samtal överstökade. Men när jag stiger på bussen möts jag av en skylt mitt framför näsan på mig med följande budskap: "mobilsamtal ska vara korta, nödvändiga och diskreta". Och laglydig som jag är följde jag detta (förutom när det ringde till mig, men även då såg jag till att inte dra ut på samtalen)Som tur var var tjejen jämte mig en trevlig prick så resan är uthärdig ändå!

Det har hänt mycket i Västerås city sen jag flyttade härifrån för ca 2 år sen:

Affärer har bytt plats. Nya resturanger ploppat upp. Andra stängt. Bytt inriktning. Renoverat.

Men människorna är desamma. Åtminstone de som hänger på stan.

"Hej, hej" "Tja!" Tjeeena" "Tjabba" följt av "hur är läääget?" följt av "Bra! Själv" "bra!" (alltid bra med alla är det) Det är trevligt men i längden lite jobbigt och intetsägande. Särskilt sen facebook blev en sån fluga då jag känner att alla jag tackat ja till bör få en liten pratstund på stan.

Hur som helst. Jag trodde jag visste om ALLA snygga killar som bor i Västerås.

Men även det hade ändrats!

Idag såg jag en assnygg kille som jag inte kände/kände till. Det är stort. Åh så stort det är.

Idag i kön på Ica stod en liten skitunge efter mig. Han var en sån som kastade mjölken på golvet bara för att reta sin mamma.. Så jag tänkte retas lite med honom för att hans mor och jag skulle få en lugn stund.

Så jag lipade åt honom.

Det skulle jag inte gjort.

Då började han peka och skrika "SÅ DÄR FÅR MAN INTE GÖRA"

Då satte jag pekfingret över munnen och gjorde tyst-tecknet och blinkade med ena ögat ungefär som att "det är vår hemlighet".

Hemlighet. Tji fick jag. Ungfan fattade inte alls och började gråta istället.

Kul.

Men svansen mellan benen låtsades jag som att jag inte var inblandad och gick därifrån..

Detta är f ö det bästa jag sett på länge. Vilken rytmik. Vilken artist.

På mitt jobb träffar jag människor jag aldrig, aldrig skulle träffa annars, här är 3 kategorier:

1. Interner. Åtminstone ett par gånger i veckan träffar jag numera interner från fängelset i Västerås. Det är alltid lika lustigt. Det är helt uppenbart att de inte sett kvinnor/tjejer på väldigt, väldigt länge och i stor utsträckning börjar de stamma eller kläcker någon smållurkig kommentar om att man är snygg.

Vilket såklart inte är särskilt smickrande med tanke på att de inte sett någon tjej på länge och konkurrensen är därmed inte så stor.

2. Virussmittade. Åtminstone 1 ggr/dag blinkar min dataskärm, vilket betyder att personen framför mig, vars utandning jag andas in, och vars pengar jag lägger i kassan, har någon form av smittosjukdom. Ex. HIV, Hepatit C och annat. Idag kom en kvinna med VRE .

Så mycket sprit på händerna blir det varje dag. Och mycket oro.

3. Misshandlade. Under mina 5 veckor hittills har det kommit in osannolikt nog många unga tjejer som blivit misshandlade, varit i stora bråk etc. Det kommer också många kvinnor och män som "ramlat" men som har fått osannolikt svåra skador av "ett fall". Det tycker jag är olustigt.

Internerna faller in under den här kategorin också. Ibland kommer Konny och Ronny samma dag och på remisserna står likartade stories "Ronny var i bråk igår em." "Konny har lätt för att blir arg och hetsade upp sig över en kommentar han fick igår."  Då är det bara att hoppas att de inte kommer samtidigt.. Men det gör de ibland.....

Mitt jobb är så spännande.

I natt när jag cyklade hem från the place to be (nattklubben Pluto i Festerås) stod en förvirrad själ på gatan och grät.

Jag: Behöver du hjälp?

Hon: (gråtandes) Ja....

Hon berättade att hon hade fått en snedfylla och hittade inte hem.

Så jag bad henne säga sin adress, som hon sluddrade fram, och sen började vi gå mot hennes lägenhet. Hon var ledsen för hennes sambo hade varit med på samma spelkväll som henne men sen hade han förlorat i spelet och blivit så arg att han bara drog. Han hade bokstavligen sprungit iväg.

Jag: Det låter inte som någon jättebra kille du..

Hon: Nej, jag borde lämna honom. Du är så snäll. Och jag vet vem du är.

Jag: (avvaktar en stund i väntan på att hon ska kläcka ur sig något i stil med att jag är Florence Nightingale i 2009 års skrud).

Hon: Du heter Ellen och har spelat fotboll i Franke. Du var den där som alltid var bäst. Eller hur?

Kommer inte du ihåg mig?

Jag: (känner igen tjejen lite, lite grann och halvljuger:) Haha bäst och bäst.. Men jo, det gör jag nog. Men vad är det du heter?

Hon: Sofie.

Vi kom tillslut fram till Sofies port. Hon hade gått barfota hela vägen och blir plötsligt nervös. Tillskillnad från innan när hon babblade på ohämmat.

Sofie: Men Ellen, hur ska jag kunna tacka dig? Jag har varken Facebook eller Msn.

Jag (sjukt pretentiöst men ändå) Det är tack nog att veta att du kom hem ordentligt.

När jag cyklade därifrån funderade jag på vad som har hänt med världen... Är det ultimata tacket på facebook?

Har ni sett den reklamen? Den är fantastiskt bra tycker jag:

Jag är ungdomen vars förälder har spårat. Efter jobbet idag plockade jag svarta vinbär som jag ska göra vinbärsgele av. Sen plockade jag 2 dl smultron till efterrätten.

Sen kom min pappa hem. Han hade med sig en kompis och båda skulle ha mat. Jag har bara beräknat att en skulle ha.

Jag fick ta upp mer potatis och lägga till korv till köttet på grillen.

Ungdomar alltså...

Nu är grabbarna nere på stan och dricker en öl iaf. En öl.

Ni vet hundtricket. Det funkar ju faktsikt.

Men i helgen upptäckte jag ett liknande trick, om möjligt ännu lite bättre. Cykeltricket.

Nu är jag ju redan lyckligt kär men i lördags när jag spatserade runt på Stockholms gator med min käres cykel i höger hand fick jag fler ragg än jag brukar få i stora baren på Riche kvart i 2.

Och nu funderar jag på att bli med cykel och komma in i stockholms lilla men extremt koola cykelcommunity genom denna:

Igår kväll var jag ute med vänner och bland dom var det en kille som jag dejtat förut. Numera är vi endast vänner.

Hur som helst kom på jag på honom big time med att köra på ett s.k säkert kort. Killen är ett riktigt charmtroll och jag har funderat på hur det kan komma sig att han alltid vet vad rätt sak att säga är för att charma alla med ett kvinnokön.

Men nu vet jag:

Han kör på gamla beprövade stories. Igår berättade han en historia som han inledde med "Härom dagen så bläddrade jag i ett fotoalbum och då upptäckte jag..." bla bla bla

Men det lustiga är att han drog EXAKT samma story för drygt 1 år sedan när vi dejtade. Vilket alltså betyder att han inte alls bläddrade i något häromdagen.

Givetvis avslöjade jag honom och kanske lyckades avcharmera honom aningen.