https://www.facebook.com/profile.php?id=100002353201858&sk=wall

Gå in där. Kolla runt.

Fruktansvärt roligt. :D

Jupp. Har haft lite tidsbrist. Eller megatidsbrist. Kampen mot kommunråttor har tagit mer tid (och kraft) från mig än vad jag räknade med.

Det är helt otroligt vad samhället har degraderats till nuförtiden. Byråkrati, regler (den ena mer idiotisk än den andra) och annat trams har urholkat vårt samhälle till den grad att folk går omkring som zombies utan eget initiativ. Har de ingen manual i handen avstannar allting och de intar något slags mentalt "stand-by"-läge.

Mitt råd för dagen är att ni alla går ut och utmanar lite idiotiska regler. Ifall någon påpekar det så stå för det. Upprepa till dagen är slut.

Ett exempel på onödiga regler är när jag och flickvännen var och handlade häromdagen. Jag kom på att jag ville ha några läsk med koffein i (har alltid några i bilen). Det fanns en dryck som var ungefär som Jolt Cola fast med annan smak. Jag skickade sonen att hämta medan vi packade och betalde vid kassan. Jag signalerade åt sonen att betala drickan.

Min son kom fram till mig och berättade att han inte fick köpa läsken. Jag tittar på min tolvåring och undrar direkt vilken kassa han försökt handla vid. Jag går dit.

Väl framme pekar jag på det "beslagtagna" läskpaketet och säger att jag ska ha det. Kassörskan frågar vem som ska dricka läsken.

"Jag skickade in grabben för att hämta något som vi glömde plocka på oss. Han hann inte tillbaks och därför gick han genom kassan för att köpa den."

"Vem ska ha läsken?"

"Skit du i vem som ska dricka läsken. Jag ska ha den."

"Jag får inte sälja till dig eftersom din son precis varit här. Jag kan förlora jobbet."

"Trist. JAG vill köpa läsken för att jag vill ha den. Då får du ringa ned en chef eller något. Jag står här tills detta är utrett. Varför får förresten inte grabben köpa en läsk med koffein i?"

"Det är reglerna." säger tjejen.

"Reglerna gäller väl ändå energidrycker i stil med Red Bull? Som har taurin och annat tjafs i sig? Kan han köpa ett paket med bryggkaffe?"

"Alltså, jag bara..."

"Svara på frågan. Kan min son gå in här och köpa kaffe?"

"Ja."

"Kan min son gå in här och köpa en Coca-Cola?"

"Ja."

"Både kaffe och Coca Cola innehåller koffein. Kaffe 7 ggr mer koffein än läsk. Varför kan han inte köpa den här drycken? Exakt vad är förbudet mot? Koffein? Isåfall är ni inte speciellt konsekventa."

"Öh... jag vet inte."

"Precis. Ring hit en chef. Jag går inte utan min läsk pga av era idiotregler. Speciellt eftersom logiken i dessa totalt lyser med sin frånvaro."

En kund bakom jiddrar något och jag vänder mig om och förklarar att istället för att muppa sig kan han ta sig själv och ställa sig i en annan kö. Det här kan ta enormt med tid. Stick bara.

Kassörskan pillar på telefonen och ser ut att fundera.

"Vet du. För den här gången... men bara den här gången... kan jag sälja den till dig. Men du ska veta att jag riskerar jobbet."

"Riskerar du jobbet över en läsk är du dum i huvudet. Och nej. Inte för den här gången. Varje gång jag är här. Och eftersom era idiotregler är som de är så räcker inte det. Hit med en chef bara. Jag kan stå och blocka den här kassan i flera år om det behövs."

Lite mer jidder, ingen chef dyker upp och det slutar med att jag efter någon minut går ut till familjen med min läsk i handen.

Kul fakta. En energidryck innehåller som mest lika mycket koffein som en kopp med vanligt bryggkaffe. Oftast mindre.

Farliga grejjor... not.

Den här låten var - i min lila värld - aktuell för nästan ett år sedan.

Nu kommer den på topplistor. Nu kan jag inte gilla längre. Jag hatar när folk snappar upp - från min sida - "gammal" musik och plötsligt diggar. Speciellt när jag delat med mig tidigare. Många gillar bara det som många gillar.

Så nu... när jag säger hejdå till den här låten så vill jag dela med mig med en live-session Gotye gjorde med Kimbra på gamla hederliga KCRW. Har ni inte hört en artist framträda på KCRW så kan de inte sjunga live.

PS. Spana dessutom in Kimbra från 3.00 och framåt. Pure genius.

Den som har varit riksdagsledamot och sedan av diverse anledningar inte är det längre har rätt till att få pengar varje månad. Det kallas för "inkomstgaranti". Den är till för att "hjälpa" f.d. riksdagsledamöter ut i arbetslivet efter det att de blivit förslappade i Riksdagen.

Idag skriver SvD att "Riksdagsledamöter nobbar coacher" . 

"Anledningen till att så få nyttjar tjänsten verkar inte vara att ledamöterna hittar jobb även utan coacher. Under 2011 betalade riksdagen ut 63,3 miljoner i inkomstgaranti till före detta ledamöter som inte fått nytt jobb, en ny rekordsiffra."

Samhället pungar inte ut alla de där miljonerna för att f.d. riksdagsledamöter har svårt att hitta nya jobb. Nej. De vill helt enkelt inte vill jobba för det innebär... just det... att de måste jobba! Och enligt lag har de ju rätt till den där inkomstgarantin.

Tänk bara... riksdagens inkomstgaranti innebär att de får stålar. I upp till femton år! Utan någon som helst motprestation!!! Garantin garanterar dem dessutom minst 36.000 kronor före skatt varje månad.

Den värsta av dem, sossen Margareta Persson, sög hårt på den där samhällsspenen från 1991 till 2010!

Jag ser numera vår regering som ett slags Samhallsprojekt.

Och han har givetvis helt rätt. Spriiiid. ;)

Och så undrar folk varför jag gillar science-fiction.

På vårt kontor har vi tillgång till ett garage. Med en stor inkörsport. När jag var ute och införskaffade lite mat till helgen så la jag märke till en bil som stod parkerad inne i gången. Jag tänkte inte mer på det. När jag kom tillbaks efter en kvart så såg jag att bilen var kvar. Den var tydligt märkt med ett kommunalt parkeringsbolags logotyp. Inne i bilen satt det två lönnfeta parkeringstanter och häckade. Helt oacceptabelt. Sånt kan vi inte tillåta.

Jag gick fram och knackade på rutan. Tanten vevade försiktigt ned rutan och sa genom springan:

"Vad vill du?"

"Du står på privat mark." sa jag.

"Det är en infart."

"Din slutledningsförmåga är imponerande. Faktum kvarstår... detta är privat mark och ni kan inte sitta på era arslen här och invänta rätt tidpunkt att lappa bilarna på gatan. Det är bara och sticka härifrån."

"Du kan inte..."

"Lyssna... Ni. Får. Inte. Stå. Här."

Jag backar några steg, tar en bild på deras reg. nummer, tar upp telefonen och ringer vd:n på företaget som äger byggnaden. En bekant som, precis som jag, hatar parkeringsvakter.

Kärringarna lämnar bilen i vår infart för att gå sin äckliga lapprunda. En av dem pratar i telefon med någon och nämner det faktum att jag sagt till dem. De tittar på mig med "vemtrorduattduär"-blicken. En av fetknopparna ler dessutom obehagligt. 

VD:n kommer ned efter knappt en minut med vaktmästaren i släptåg. Vaktis har bötesblocket i högsta beredskap. Han frågar mig hur länge bilen har stått här. Jag svarar honom att det är minst 15 minuter och berättar att fetknopparna precis drog ut på gatan. VD:n ler ont och nickar mot vaktmästaren som skriver ut en bot på 1500 spänn och sätter den på deras bil.

Win.

Sedan tjafsade jag och vd:n om vem som egentligen är skyldig vem en öl efter det här. Det slutade med att han sa att vi helt enkelt käkar lunch tillsammans några dagar tills de där 1500 kronorna är slut.

Taget.

Kan en fredag börja bättre? 

Självklart inte.

"Hej, jag ringer från förvaltningfondnågonting." säger en pepp röst i andra änden.

"Hejhej." svarar jag.

"Du har inte den som är ansvarig för löner och pensioner inne?"

"Jodå."

"Kan jag få prata med honom?"

"Visst. Har du penna och papper?"

"Jajamen!"

"Bra. Då skriver du ned ditt namn, personnummer, ditt ärende, ditt telefonnummer och beräknad samtalstid och sedan faxar du det till vårt faxnummer 11 87 00. Därefter kommer rätt person att höra av sig till dig inom kort." säger jag.

"Öh..."

"Frågor?"

"Nej, men det är lättare att ta det över telefon." försöker säljaren.

"Självklart. Men nu vill han ha det så här. Skicka faxen bara. Han ringer."

"Ja, ok. Hejdå."

"Hejdå."

Läste precis en krönika  av en snubbe som heter Jimmy Fredriksson. Han har tänkt lite runt det där tonårsgänget som misshandlade en 60-åring i Göteborg . Och han får till det rejält.

Han tar upp hur det mesiga samhället hela tiden ska förklara varför vissa sjuka människor gör saker. Idioters beteende ska förklaras... "vi måste förstå att..." NEJ. Jag måste inte förstå något mer än att någon sjuk människa har skadat en annan. Jag skiter fullständigt i de där ungdomarnas bakgrund. Jag vill inte ens förstå. Experterna - psykologerna och beteendevetarna - DE kan försöka förstå och skapa mening i dessa vansinnesdåd... men att begära att allmänheten ska förväntas förstå är lite väl mycket begärt. 

"Men de har haft en jobbig uppväxt." eller "de har det så fattigt." eller liknande bullshit. Alla sådana uttalanden är ett hån mot alla de som har haft exakt samma livsvillkor men som inte går omkring och misshandlar människor för det.

Krönikören avslutar med:

"Den som väljer att sparka, slå, sticka eller skjuta ska stöta på ett samhälle som inte är förstående utan totalt fördömande.

Ett samhälle som reagerar omedelbart och med en sådan tyngd att brottsoffren och deras anhöriga känner att vi är på deras sida.

Ett samhälle som vågar bli förbannat på riktigt."

Kudos!

Efter att ha klarat av dagens U-landsproblem, nämligen min hunger, satte jag mig ned för att kolla om det var något på tv värt min uppmärksamhet. Då kom dagens I-landsproblem och gjorde sig till känna. Min fjärrkontroll ville inte alls vara med. Den hade bestämt sig för att inte fungera. Jag trycker till slut så hårt att fingertopparna blir vita och då byter tv:n - nästan motvilligt - kanal. 

Min fjärrkontroll är cp. Alla fjärrkontroller blir förr eller senare cp. Jag undrar varför. Hur svårt kan det vara att få en fjärrkontroll att inte bli cp? Jag funderar på det faktum att vi faktiskt har haft människor på månen för en herrans massa år sedan. Vi har robotar, datorer och massor av annat snyggt och fräsigt. Men en fungerande fjärrkontroll som håller mer än 3 år är tydligen helt omöjligt att tillverka.

Varför?