Bloggar
NU räcker det!
Hur kan man välja att blunda för framtiden? Att totalt förneka att en förändring måste ske?
Runt om i världen så har alltså en industri lobbat fram lagar etc som nu - enligt mig - helt har flippat ut. Vad fan ska de överhuvudtaget kunna kolla vad jag håller på med på Internet för? Varför ska de ha koll på det? NÄR blir det tillåtet för dem att öppna vår post med (ni vet... den där snigelposten...)??? Den lagen kan de inte tulla på... men när det blir ettor och nollor... då plötsligt.
Det ekar runt om i världen nu att myndigheterna vill ha koll på vad som händer på nätet. De är livrädda uppenbarligen, det kan inte handla om upphovsrätt längre misstänker jag. Det måste vara något annat... för varför är det sådant stohej om det? Är industrins lobbyister så mäktiga? Isåfall är dagens demokrati ett stort jävla skämt. I och med Internet, bloggar, twitter etc så gäller det plötslig för en politiker att sköta sitt jobb. För folket kan snabbt sprida information om de fuckar upp. Deras jobb är att representera oss medborgare... inget annat. Inget folk ska frukta sin regering, det är regeringen som ska frukta folket.
Det ska vara fritt på nätet. Ingen ska kunna veta vilka siter jag varit på, vad jag har på min dator eller vilka mail jag skickar. Nu är det snorenkelt för en som jag att se till att ingen vet... men jag syftar på gemene man. Jag vill inte att min pappas trafik ska sparas... eller min sons... av den enkla anledningen att det är FEL.
Och allting började med några jävla musiker som är så sugiga att de inte kan få ett gig. Kom inte och säg att ni inte kan leva på det nu gör pga fildelningen. Det är en stor lögn. Ni kan inte leva på det om ni så gav bort er musik mot hamburgerrester.
Det finns två typer av gnällpellar här... den ena är de som suger och försöker skylla sin egen otillräcklighet på fildelningen... den andra är de som blivit giriga som tycker att det fortfarande ska gå att sitta på sin röv i en soft villa och räkna pengar... de giriga som har pengar men vill ha mer. Och kom igen... sälja SKIVOR? Säljer bilhandlare häst och vagn? Nej, precis.
Tänk nu efter långt och länge... hur många BRA artister klagar på fildelningen? Precis... inga... eftersom de tjänar pengar på sina spelningar. Säger ni Per Gessle, så läs en gång till... hur många BRA artister, var det.
Är era alster så viktiga för er, att ni ska diktera för mig hur och var jag ska ta del av dem så behåll dem. Lägg undan dem i en mörk garderob långt bort från Internet. Där kan ni sitta och onna, klämma, titta och lyssna på era grejjor. Det finns duktiga musiker, filmskapare som vill skapa på ett nytt sätt. Exakt hur vet vi inte i dagsläget... men historien säger oss att det kommer... med 100 procents säkerhet. Det är bara stofilerna och bakåtsträvarna som inte vill/orkar/kan... undan med er och släpp fram oss som kan och vill!
Titta bara på spelindustrin... de jagar inte sina kunder. De har utvecklat modeller för att omfamna tekniken istället för att som trotsiga barn hålla för mun, öron och ögon.
Och att tjata om "lagliga alternativ" är ju poppis. Nämn ett enda bra lagligt alternativ! Det finns inga!
Nu ska jag kolla lite på film. Piratestyle. :D Laddade förresten hem några gnälliga artisters musik idag... sedan slängde jag den i papperskorgen direkt. Enormt skön känsla! Testa!
Läste i AB idag att Linda Skugge dissar jobbkrisen. Det kan ni läsa mer om här 
. Hennes uttalandet fick många att bli upprörda och lika många (fler?)
Däremot vill jag förtydliga två saker efter att ha läst diverse kommentarer på tidningarna på nätet. Att jobb ska vara en slags rättighet... något som bara ska dimpa ned i knäet på en. Så här kommer min lilla fundering runt själva begreppen arbetsgivare och arbetstagare...
Arbetsgivare är ett missvisande begrepp.
De GER inte någon ett jobb. De betalar för någons tjänster/kunskaper och då förväntar de sig resultat. Som alltid när man ska köpa något ser man till att det håller hög kvalitet och motsvarar ens krav. Håller personen inte måttet så ser man till att byta ut personen. Ibland... kan det löna sig att utbilda vidare på plats. Men inte alltid.
Arbetstagare är även det ett missvisande begrepp.
De tar nämligen ingenting alls. De säljer sin kompetens/tid för en överenskommen summa pengar. Har man låg/ingen kompetens får man vara beredd på att inse att den summan som företag är redo att betala för ens hjälp kanske inte är så hög eller att man faktiskt inte har det som företaget vill ha. Det kan man ändra på genom att lära sig mer... dvs utvecklas (få tummen ur röven och åstadkomma något i sitt liv). Något som man får vara beredd på att göra hela tiden om man ska komma någonstans. Man har med andra ord inte automatiskt rätt till ett jobb.
Simple.
Peter Madsen är årets snubbe. Vem fan är Peter Madsen kanske ni undrar? Jo, det ska jag berätta för er.
Det är en dansk som inte vill betala en massa pengar till Virgin Galactic eller någon annan för att komma ut i rymden. Så han bygger en egen raket som ska ta honom till rymdens början där han ska kunna avnjuta några minuters tyngdlöshet. 500.000 spänn har det kostat hittills.
Farligt? Jovisst. Med ett kylsystem som drivs av fläktar från hårtorkar för 79 kronor styck i ett hemmabygge kan det nog vara riktigt jävla farligt. Men det är just här som snubben blir så skön... han kommenterar nämligen det hela så här:
"Om jag får välja mellan att dö ensam på långvården eller med 100 kilo raketbränsle i röven så väljer jag det senare, säger Peter Madsen till danska Ingeniören."
Respekt.
Jag har idag spenderat dagen ute på en gård utanför Skåne. Där är det några driftiga människor som startat världens bästa företag. De satsar ekologiskt och har gett sig fan på att rädda en väldigt utsatt grupp med människor - och inte djur - för en gångs skull. En riktig ekologisk gård med ett tydligt mål.
På mitt besök fick jag se lyckliga miljöpartister som kunde springa fritt på de gröna fälten runt gården. De var lyckliga och fick bra foder. Kreativiteten uppmuntrades genom att de fick fläta korgar, plocka maskrosor och i ladan fick de fritt debattera om sitt favoritämne - miljön. Jag såg när de fick lunchen serverad ute på en äng som låg vackert belägen vid en sjö. De skrattade, satte blommor i varandras hår och bökade runt efter maten i jorden. En av de ansvariga för gården sa att personalen brukade skoja till det och gömma det ekologiska fodret i marken.
"Även matstunden ska uppmuntra lite tankeverksamhet." sa huvudansvarig herr Olsson till mig. Det ser ut att uppskattas och man kan se att de snabbt börjar samarbeta för att få fram maten.
Vi betraktade dem en stund där de for runt med vinden i håret efter maten. Jag kunde skymta kärleken till dessa varelser i herr Olssons ögonvrå. Det här var en man som hittat sitt kall i livet.
Efter lunchen gick vi runt och tittade på omgivningarna. Han visade några vindkraftverk på baksidan. Han förklarade att de gav fan ingen ström alls som man kunde lita på så han köpte in billig el från marknaden.
"Men det är inget vi berättar för dem." säger han och blir allvarlig. "Då hade det blivit uppror i stallarna. Det är bättre de får fortsätta tro att de här vindmöllorna ger den kraft vi behöver. Fan, ibland får vi till och med snurra dem med hjälp av en elmotor! Vi gör allt för att hålla dem lugna!" Jag nickar och är imponerad. Herr Olsson har tänkt på allt.
Det slutar med att jag adopterar en liten miljöpartist vid namn Åke. Han samlar kottar och är inte helt accepterad i den stora gruppen än. För ynka 200 spänn i månaden så ser jag till att han får kravodlade morötter, inte-så-stickiga-spån som toalettpapper och att han får leva sitt liv i tron att världen ser likadan ut överallt. Åke kommer fram och ger mig en kram innan jag går. Jag kramar tillbaks. Han springer sedan rakt ut på ängen efter en fjäril, han har sådan fart att några kottar faller ut från hans midjeväska. Go Åke! tänker jag för mig själv. Spring! Var fri!
Det här känns bra. Det känns viktigt.
Det går långsamt idag på jobb. Ligger före faktiskt och vissa saker inväntar jag folks follow-ups på. Så just nu står det still. Alltid skönt med lite dötid. Jag tar en kopp kaffe och kollar vad alla andra gör. De sitter och ser ut att arbeta vid sina datorer.
Jag dyker in i vår router och pillar runt lite. Efter ett tag är min dator och en som vår praktikant använder för att uppdatera våra artisters profiler de enda som kan komma åt Facebook (wohoooo för funktionerna i routern!). Nu är det bara ta ännu en kopp kaffe och invänta reaktionerna från alla facebookhororna på jobbet.
5 minuter senare... (vilket är skrämmande... bara fem minuter innan någon reagerade!?).
"Du... ligger nätet nere? Jag kommer inte in."
"Nej, det är uppe. Jag sitter med Skype just nu."
"Hm. Det fungerar inte för mig."
"Vad gör du då?" frågar jag.
"Äuhm... bara kollar några fileröverföringar." får jag till svar.
Yeah. Right.
Jag låter det vara så här några dagar. Som ett intressant experiment i "facebook-abstinens".
DIY... tre små bokstäver som man ser ibland i tidningar och bloggar. Vet ni vad det betyder? Det visste inte jag. Jag har sett det där på bl.a. bloggar där diverse präktiga människor stolt visar en bild på något skit de gjort/lagat/modifierat och så skriver de "DIY" under bilden! Jag satt som ett fån och undrade vad i helvete jag NU har missat.
Det visar sig att jag inte missat någonting alls. DIY står för "Do it Yourself" vilket nog måste betraktas som det mest meningslösa uttrycket på den här planeten.
DIY är benämningen på en slags "subkultur" som uppkommit genom att människor i städerna har kommit på att det faktiskt GÅR att göra saker själva. Som att byta glödlampor, lägga ett golv, torka sig själv i röven, tugga och svälja, laga en strumpa, måla om en möbel, tillverka ett smycke, etc etc. När man lyckas med detta är det fruktansvärt stort. Det måste firas och delas med till alla man känner! Det gör man tydligen genom att blogga/statusuppdatera/twittra ut det på nätet. En sådan uppdatering måste innehålla följande:
- En bild på den ytterst banala handlingen som man lyckats med att utföra.
- En kort beskrivning vad det är man har gjort.
- Efter beskrivningen måste man skriva "DIY" med stora bokstäver och massor av utropstecken efteråt.
Följer du dessa tre punkter så kommer den stora massans hyllningar till dig automatiskt. Bered dig på massor av frågor från andra som förundrat kommer undra hur du klarade av det där helt själv!
"Har du själv sytt på en liten lapp på en väska?! Oh, så kreativt! Hur kom du på det?"
"Har du målat om en möbel?! Hur gör man det? Med färg? Pensel? Vad är en pensel?"
"Har du bytt glödlampa? Va? Kan man skruva av den!? SJÄLV?! Krävs det inte verktyg?"
"Torkade du dig själv i rumpan? VA?! Är inte det svårt? Jag trodde att man var tvungen att anlita proffs för sånt där!"
Spontant undrar jag om det hela inte är ett skämt. Om det inte är det så borde en gigantisk hand sväva ned från rymden och bitchslappa varenda DIY-anhängare.
Liksom, för fan... skärp er nu.
Nu ringde det fan ta mig en säljare från Tele2 på kontoret med (det var ju bara i förra veckan de plågade mig hemma)! Något svammel om mobil växel och att det skulle vara så himla billigt och bra. Framförallt om vi bestämde oss nu idag. Direkt.
"Öh... vänta... ringer du från Tele2 direkt? Vad heter du?" frågade jag.
"Jag ringer för Tele2, jag heter Robert." fick jag till svar.
"Robert vad?"
"Erhm. Vi får inte lämna ut efternamn. Det är reglerna som säger så."
"Så... du menar att vi ska köpa något av dig när du inte ens kan ge oss ditt namn?"
"Jaaa... öh... så är reglerna."
"Hur ska jag då kunna veta vem jag ska skälla på om jag upptäcker att det du lovar inte är det som sedan levereras? Så kan man väl inte göra affärer?"
"Öh..."
"Ja, precis Robert. Ööööh! Precis min tanke! Tack. Hejdå."
"Ööh..." igen från Robert och sedan några sekunders tyst andning i luren.
"Robert?"
"Ja?"
"Det är nu du ska lägga på luren."
*klick*
Sedan läser jag i DN att Tele2 blåser sina genom att sälja på dem dubbla abonnemang. Tacka fan att säljarna inte vill säga vad de heter när de ringer folk.
Dagens projekt är alltså att skaffa en annan mobiloperatör till företagets telefoner. Perfekt. Jag som hade så lite att göra idag.
DN -
"Jag har köpt en 3D-tv! 22.000 spänn! Ska bli sjukt nice att kolla på film nu." berättar en besökande vän för mig.
"Spännande." får jag fram.
"Ska köpa lite filmer nu på lunchen. Så jag har!"
"Låter bra. Fast öh... inte för att vara sån men bara så du vet..." sa jag, men hann inte längre för han hade redan farit in på datorn i vårt kök för att surfa runt och köpa filmer.
Han kommer in lite senare och ser sjukt besviken ut. Nästan lite ledsen.
"Fan. Det finns ju inga 3D-filmer och köpa. Jag hittade bara EN film. Och det var en barnfilm... något med köttbullar. Faaaaaaan! Min flickvän kommer döda mig."
Upp som en sol och ned som en pannkaka, typ.
Stackare.
Det finns massor av människor som inte förstår någonting alls. Själv blir jag nästan lite spak när jag ser vad vissa människor tycker och tänker. Idag satte jag fan kaffet i fel strupe när jag läste en artikel som en jurist vid namn Måns Cederberg hade suttit och plitat ihop.
Med rubriken "Stoppa våldtäkterna - DNA-testa alla män" så försöker det här puckot att babbla på som om han har kommit på en bra idé. När man istället blir mörkrädd över hur en jurist kan överhuvudtaget komma på en sådan här idé.
Ipred, FRA och allting annat ska registreras. Ska vi nu registrera vårt DNA med? Varför inte operera in en sändare i alla människor så att myndigheter kan se var vi befinner oss samt lyssna på oss.
Folk som begår våldtäkter är rena as och ska kastreras. Omedelbart. Först kemiskt sedan, ifall det sker ett återfall, så ska kasteringen vara kirurgisk. Våldtäkterna måste vi stävja. Så långt är alla i Sverige helt överens.
Men Måns är inte klok. Han drar fram en "lösning" som drabbar ALLA och inte bara de få idioterna som uppenbart är sjuka i huvudet. Det är som när det var ont om poliser i någon liten skitstad när lösningen var att folk skulle "hålla sig hemma" så att de inte skulle drabbas av brott. De som begår våldtäkter blir väl bara noggrannare att se till att de inte lämnar sin dna bakom sig. För idag är det VÄLDIGT vanligt att man inte hittar några DNA-bevis i våldtäktsfall.
Som vanligt används folks rädslor för att än en gång piska fram nya lagar och idéer. Det finns inget effektivare sätt att få folk att ge upp sina rättigheter.
"Hmm, jag förstår att du är rädd. Men om du lämnar lite blod här och opererar in den här sändaren i kroppen så kan vi hjälpa dig. Vi lovar att bara använda oss av informationen när det är viktigt."
"Öh... ok. Det låter bra." säger någon och går iväg med en fejkad känsla av trygghet och sin frihet ännu lite mer begränsad. Det är inte rätt.
Nej. Jaga idioterna som begår våldtäkter. Kastrera dem kemiskt när ni hittar dem. Blir det återfall så skär av apparaten kirurgiskt på dem och starta eunuckkörer i fängelserna. Jag bryr mig inte. Men lägg för fan lite tid och ork på att jaga IDIOTERNA och låt mig och mitt DNA vara ifred.
Som tur är kommer ett DNA-register inte att hända på ett tag. Om jag ska vara helt ärlig så tror jag dock att det kan bli verklighet någon gång i framtiden. Men inte idag.
Aktuellt just nu i skrivande stund, är att det finns en jurist som heter Måns Cederberg som är jurist på länsstyrelsen i Södermanland, som är helt borta i skallen, som skriver meningslösa skitartiklar på Aftonbladet. Sparka ut idioten direkt innan han gifter sig med Gudrun Schyman (som just nu måste stå utanför hans kontor med blommor och uppvakta honom)...
Det är måndag och jag har tack vare Måns blivit riktigt trött redan på morgonen. Jävla Måns.
Ett tips.
Har ni barn så ansök om att ta bort dem ifrån PKU-registret! (ett register som polisen med jämna mellanrum försöker få tillgång till). Det gör ni väldigt enkelt genom att skriva ett brev till:
----------------------------------------
PKU-laboratoriet
CMMS C2-71
Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge
141 86 Stockholm
Du måste skriva in följande:
* Att du begär utträde ur PKU-registret
* Eget namn och personnummer
* Moderns namn och personnummer
* Sjukhus man är född på
* Adress man vill ha bekräftelsebrevet skickat till.
* Underskrift
----------------------------------------
Så där. Så har du gjort vad du kan för att skydda din avkommas DNA. Annan intressant fakta är att ett tag så försökte polisen få tillgång till de som begärt att GÅ UT UR registret eftersom de "borde vara brottslingar". Det där gick givetvis inte.
Hitta ställen
Kommenterade
Ställen med bilder
Övrigt
