Bildtext: Pressarmband och pressutrustning

Igår var det kronisk trötthet och megadepp/megaglädje på grund av det ökade regnet/att det inte regnade SÅ mycket på Where The Action Is trots allt, och idag hade tydligen mitt Nintendo Wii snott min dators IP-adress (tydligen ett väldigt återkommande problem hos Bredbandsbolaget...) och såg på så sätt till att det inte blev något sammanfattat bloggande om själva festivalen här förrän nu. Men, bättre sent än aldrig, som man säger.

Tiger Lou @ Royale - Where The Action Is - Foto: Olle Kirchmeier/Rockfoto

En sak som diskuterades lite löst när vi Rockfoto-folk satt i Pressens Lusthus visade sig med tiden (och regnet) beskriva festivalen rätt bra: att festivalen i år faktiskt redan på förhand verkade sakna "action", definitivt jämfört med förra årets Foo Fighters, Queens of the Stone Age och framför allt Rival Schools. Efteråt, när kläderna torkat och fötterna återhämtat sig tillräckligt mycket för att kunna hålla kroppen upprätt igen, så stod Tiger Lou och Sonjagon för mest "action" och var inte bara bäst på festivalen enligt mig utan också de två band som såg hungrigast ut, lät bäst och slog allra hårdast på sina instrument. Och precis som förra året, då Rival Schools var festivalens stora behållning, så var det de mindre bokningarna som imponerade mig mest.

Fever Ray @ High Voltage - Where The Action Is - Foto: Björn Bergenheim/Rockfoto

Det verkar finnas någon universalt gällande, alternativ "sanning" om festivaler (och vanliga konsertrecensionerna också, till viss mån), som ändlösa mängder människor verkar köpa som jag inte alls förstår mig på. Sen när betyder det någonting alls att en grupp människor tyckte att en spelning var fantastisk när en recension ska skrivas av en utsänd journalist, egentligen? Och varför förväntar sig folk att hyllade/hypade artister (Fever Ray) automatiskt ska få ett bra betyg, bara för att alla andra tycker att hon är förbannat cool? Eller att festivalens headliners (Nick Cave & The Bad Seeds, Neil Young) automatiskt ska vara bäst? När allt kommer omkring står jag bara för ytterligare en åsikt, en bland nästan sex miljarder andra; mitt jobb är att skriva om det, skaka om litegrann, förklara MIN syn och tanke sätt, men kanske framför allt att väcka känslor. Och om jag inte minns fel så är ilska och frustration över min oförmåga att se saker som andra ser ändock känslor, och ett fint betyg på att jag gör någonting rätt.

Och när allt kommer omkring, om man ska dra en långsökt parallell, så misslyckades Where The Action Is med just detta, åtminstone hos mig. Festivalen väckte inga speciella känslor hos mig. Det var fint och ordnat, och egentligen bara en skugga av hur "riktiga" festivaler funkar, lämnar avtryck, får besökare att må.

Men jag har hopp, och jag tror definitivt att Where The Action Is bara är ett litet barn nu som kommer att växa upp till någonting Stockholm kan vara oerhört stolt över att kalla sitt eget.

Så, för att avsluta:

Bäst på plan: Tiger Lou, Sonjagon.

Roligast att se (banden man retar Marcus Lillsunde med för att han inte tog ledigt): Neil Young, Pixies.

Konstigast: Fever Ray (lågoddsare, dåligt var det dock inte även om alla som läser min recension verkar hata mig för att jag tydligen tycker det...)

Sämst: The (International) Noise Conspiracy (Emma Svensson håller inte med, men jag tycker att kommentarer egentligen är överflödiga; jävla hissmusik...)

Rockfoto.nu @ Where The Action Is 2009  | Rockfoto.nu @ MTV.se 

Han har släppt två skivor, åkt på turné och storbråkat med Jay-Z, har duetter med The Isley Brothers, T.I. och T-pain (på samma låt!) och The Game, samt världens kanske mest imponerande musikvideoserie (hela 22 delar till dagens dato!) på sin meritförteckning. Det finns inte mycket R Kelly inte hunnit göra eller lyckats med, och under en kväll i mars i Stockholm ska han visa varför han räknas som en av sin generations mest begåvade artister.

R Kelly kommer till Stockholm den 25 mars 2010 för att sjunga på Arenan under en turné döpt "The Ladies Make Some Noice Tour" och släppte sitt nionde studioalbum Untitled i december 2009. R Kelly har, förutom alla ovanstående bedrifter, parodiserats på ett otroligt roligt sätt av Dave Chappelle och sålt ca 34 miljoner skivor.

folk stämmer lyric sites:

http://www.billboard.biz/bbbiz/content_display/industry/e3ia76573c6f2d502a15e774f187baccc91

absolute 100:

07 - http://www.absolutepunk.net/showthread.php?t=258359

08 - http://www.absolutepunk.net/showthread.php?t=465421

09 - http://www.absolutepunk.net/showthread.php?t=1303582

09 - http://www.absolutepunk.net/showthread.php?p=53154072#post=53154072

ba@rmh-ent.com - ang. Adam Tensta som bloggare.

DEP:

43% Burnt in 8-bit: http://www.youtube.com/watch?v=HKMTOrNIfjw

4th Grade Dropout in 8-bit: http://www.youtube.com/watch?v=alw5AB4MslY

DEP + NIN: http://www.flickr.com/photos/nineinchnails/3639973586/

http://www.thisisfakediy.co.uk/articles/interviews/brand-new-if-youre-going-to-do-something-make-it-significant

sade - soldier of love video

http://www.thelifefiles.com/2010/01/11/the-new-sade-soldier-of-love-video-is-here/

- http://blogg.svt.se/psl/2009/07/04/lordag-pa-roskilde/?show_comments=1

PSL verkar gilla mig. Eller är väldigt ironiskt. Either way. Helt okej med mig.

http://www.gigwise.com/photos/52402/The-50-Worst-Albums-Of-The-2000s

http://www.sonymusic.no/mew/rb/

http://en.wikipedia.org/wiki/Greatest_Hits_%28Foo_Fighters_album%29

ISIS @ Strand, Stockholm | Foto: Jesper Frisk/Rockfoto

Om filmen med Jimmy Page, The Edge och Jack White:

- Page ser The Dead Weathers livedebut.

- Snackar film.

- Dissar "Guitar Hero"

- Spelar framför Nigel Godrich (Radiohead producent)

- The White Stripes kör en egen film också.

- Och öppnar arkivet "The Vault" till betalande fans.

NME  | NME  | NME  | NME  | NME  | NME  |

http://pitchfork.com/news/35100-coldplay-kanye-west-nin-headline-denmarks-roskilde-festival/

http://stereogum.com/archives/kanye-coldplay-nin-headline-roskilde-2009_064791.html

http://blog.mtv.se/rockfoto/2009/06/29/sammanfattning-west-coast-riot-2009/

http://pitchfork.com/news/35054-kurt-cobain-rip-april-8-1994/

http://iguessimfloating.blogspot.com/2009/04/thursdays-and-covers.html

http://twitter.com/pitchforkmedia/statuses/1481734600

http://www.mtv.com/news/articles/1608772/20090407/nirvana.jhtml

Indigo Girls - Spinner

Twitter-karta - RollingStone

CEO of Gibson - RollingStone

Obituary - PunkNews

Richie Sambora/Bon Jovi - RollingStone

Obituary - Pitchfork

Obituary - MuB

Egna ord - Spinner

Egna ord - RollingStone

Jay Jay French/Twisted Sister - Blabbermouth

?uestlove @ Twitter - http://twitter.com/questlove/statuses/3291010385

Poison The Well @ Twitter - http://twitter.com/Poison_The_Well/statuses/3290288362

Penn Jillette @ Twitter - http://twitter.com/pennjillette/statuses/3289307683

Thrice @ Twitter - http://twitter.com/OfficialThrice/statuses/3292733078

John Mayer @ Twitter - http://twitter.com/johncmayer/statuses/3294316135

John Mayer @ Twitter - http://twitter.com/johncmayer/statuses/3291132989

Nyhet - SvD

Nyhet - SvD

Obituary - Stereogum

Nyhet - Spinner

Artikel - RollingStone

Obituary - Paste

Slash hyllar - NME

Obituary - NME

Kiss, Bon Jovi hyllar - NME

Nyhet - NME

Nyhet - Blabbermouth

Nyhet - The Quietus

Nyhet - SR Ekot

Spinner  | RollingStone  | RollingStone  | RollingStone  | PunkNews  | RollingStone  | Pitchfork  | Muzzle of Bees  | Aftonbladets Festivalblogg  | Spinner  | RollingStone  | Blabbermouth  | SvD  | SvD  | Stereogum  | Spinner  | RollingStone  | Paste  | NME  | NME  | NME  | NME  | DN  | Blabbermouth  | The Quietus  | SR Ekot  |

- Alla skivor släpps igen som vinyl.

- Prints.

- Hyllar Lily Allen

- Om att slösa £1,000,000 på droger, och inte ångra något

- Spelar gitarr med Nolan Sisters

NME  | NME  | NME  | NME  | NME  |

Jay-Z gillar nog inte Sverige, egentligen. Varför skulle han det när han varenda gång han orkar ta sig hit och ger oss en till chans att visa honom att vi visst är en jävla världsmetropol inom musik och kultur låter honom hänga med Anna Anka-typer? Denna gång var det just hon, apskelettet som kastar isbitar på Paul Anka, och tidigare har det varit Kristi Brud (Carola) och ärkeidioten Runar.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/article5915207.ab

Klart Manson ställer in spelningar här. Takida är vår storsäljare i år, vem skulle vilja spelat i ett sånt land? Här spelar det ju ingen roll att en av Aftonbladets bästa skribenter, en som faktiskt har massor av integritet, blir tvungen att lyssna på smörjan och således rättvist sågar Tokio Hotel eftersom en ung bloggare ändå kommer att säga att hon älskar dem och direkt komma sälja tusentals skivor åt bandet. Detsamma gäller musikredaktören som sågar Basshunter. Det enda man egentligen undrar är varför han ens tar sig tid, skivorna kommer ändå att sälja, radion kommer ändå att spela, låtarna kommer ändå att bli tunnelbaneplågor och fyllemusik. Jag vet ju också att det inte fanns någon mening alls för mitt hånfulla inlägg om hur Backstreet Boys är passé, men jag skrev ju om det ändå. Och nu skrivs det om att en av medlemmarna har fått svininfluensan. Vafan kan man säga om det, egentligen?

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/article5910128.ab

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/article5908454.ab

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/recensioner/article5918936.ab

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/article5911630.ab

http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/svininfluensa-i-backstreet-boys-1.968339

För att kunna hitta en åsikt med en ryggrad får vi leta oss hela vägen ut till sportjournalistiken. Krönikan har ingenting alls med musik att göra, men poängen är guld värd.

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/anrell/article5897335.ab

374 inlägg i NetNewsWire och det lustiga är väl att detta sträcker sig tillbaks till november, och fortsätter med minst 2-3 nyheter per vecka fram till rapporterna om dödsfallet. Hyllningar från alla; från Justin Timberlake till en förstummad Elizabeth Taylor till att Beat It spelas ur PA-systemet när Slipknot tackar för sig på Metaltown till Thursday och det bara fortsätter. iTunes bombarderas av sörjande fans, likaså Spotify och Facebook, och vissa vedervärdiga människor jämför hans död med döden av en silverfisk eller kort och gott ett "fuck off" riktat mot alla som sörjer. Dessa personer är trots allt mina vänner, och inte vedervärdiga som personer, men det är mer respektlösheten för de döda som jag förkastar.

För vem är jag, i allt detta? Vad spelar det för roll om jag sörjer? En gång i tiden kunde jag gitarr-riffet till just Beat It, utöver det har jag ingen vidare relation till The King of Pop.

Mannen ska/har obducerats för en tredje gång. Alltså ska kroppen rivas upp, för en tredje gång, för att klarställa vadå, egentligen? Att Michael Jackson var i väldigt dålig form, att kroppen var i väldigt dåligt skick, att han var lika sönder fysiskt som psykiskt? Är det inte detta hela världen skojat om det senaste decenniet redan? Har inte hela världen skojat om att denna man nästan blivit utomjordisk till sitt utseende, och nu är förbluffade över att han faktiskt är helt mänsklig, och lämnar tre små barn efter sig utan varken pappa eller mamma, med fyra fina miljarder i skulder som ingen vet hur man ska betala tillbaks?

Det som gör mig ledsen är inte att Michael Jackson dog, för jag har alltid vetat att det är så livet fungerar och att om man behandlar kroppen som Michael har gjort är det ett smärre mirakel att han inte är med i The 27 Club. Det som gör mig ledsen är respektlösheten. Och kom inte och säg att han ska förvänta sig det för vad han har gjort, för om jag inte minns fel är man oskyldig tills man har dömts skyldig, och oavsett hur känd man är förtjänar man inte detta. Det som gör mig ledsen, och framför allt skrämmer mig, är att livet verkar slockna så snabbt. Michael var född två år innan min pappa, och pappa fyller 49 idag. Vem tror ni att jag tänker på idag, oavsett mitt jobb?

Förvänta er ingen sorg riktad mot Michael Jackson från mig. Jag vet hans värde som artist och hans ouppnåeliga plats inom musikvärlden. Jag känner ingen sorg eftersom jag vet att han har det bättre nu, för att allting är bättre än denna respektlöshet och ständigt hånfulla rapportering om en man som var värd bättre men precis som oss alla andra högst mänskliga och dödliga varelser felade, hamnade fel, tappade bort sig själv.

Jag kände en tjej en gång som verkligen, på riktigt, älskade Michael Jackson. Hon skulle se honom live bara om några dagar.