Att jag slösar en finfin rubrik som denna på något sånt här...skäms skäms...men, man måste det man måste!

Jag ska bjuda er på lite vettigare, roligare, bättre saker nämligen, och då får detta helt enkelt agera tidslinje och schema för både mig och er:

• Eftersmak:Hultsfred09
• Noterat: Hultsfred09
• Eftersmak:Roskilde Festival 09
• Noterat:Roskilde Festival 09
• Stockholm på Hultsfred/Roskilde
• Crossing Borders:Gothia Cup
• Recensionsinlägg på: Invincible, Convoj, N.A.S.A., Ice Cube, Promoe, Ludacris, Regina Spektor, Dungen och Totalt Jävla Mörker
• Ytterligare smått och gott från Roskilde
• Tankar kring Michael Jackson, medvetet skrivet långt senare än alla andras för att kunna supa in hur världen har snurrat sedan dess
• Skivrecensioner: Octahedron, The Tropic Rot, och säkert lite annat
• Områdesbilder från Hultsfred, Roskilde och Gothia Cup
• Töntiga "behind the scenes"-betrakelser från festivalerna
• ...och säkert massa annat som jag borde skrivit om men inte hunnit eller glömt eller slarvat bort.

Att folk har tålamod nog att orka med min ambivalens privat är något jag alltid är och har alltid varit tacksam för. Så nu skrattar jag mest åt hur vidöppet den dörren sprängts i och med denna blogg och dess innehåll.

Skratta med mig, gott folk! Vi kommer ha väldigt kul tillsammans. Godnatt .

Kings of Leon @ Hawaii |

Foto: Magnus Petterson/Rockfoto

Efter flera TV-reklamer med felsynkroniserade låtar/videor och kaxiga "Hail The Kings!"-affischer över Stockholm och säkerligen även andra städer som synts och cirkulerat i flera månader blev det rätt svårt för mig att ignorera Kings of Leon när de spelade här igår. Gick ut och vandrade omkring i publiken ett tag medan bandet bankade på och lät mycket tyngre än vad jag minns att de var (såg de på Roskilde förra året...eller året innan). Fick lyssna på en del låtar från deras äldre skivor i bilen när med Magnus Petterson och det lät faktiskt bra mycket bättre än vad de är idag. Spelningen var inte något utöver det vanliga dock, jag tycker fortfarande att bandet idag låter som ett The Strokes från södern, och även om det kan låta som en enorm komplimang så är det egentligen en trist beskrivning av ett lika trist sound. Det skakar väldigt mycket i presstältet när Sex on Fire spelas däremot, det ska vara sagt. Roligast var ändå att höra Johannes Persson vråla mellan Kings Of Leons låtar.

Kings of Leon @ Rockfoto.nu  |

Franz Ferdinand @ Hawaii |

Foto: Emma Svensson/Rockfoto

QuickReview™ gör comeback efter premiären på Roskildefestivalen! Har några spelningar kvar därifrån som jag ska köra igenom programmet, tänkte göra det på min semester senare på månaden, men tills dess får vi ju ta det vi hittar här på Hultsfred. Blir trots allt en hel del iom mitt bekväma schema och allmäna skepsis mot musik som NME hyllar (dvs. 90% av allt här). Franz Ferdinand spelade några timmar sedan, och de fick presstältet att gunga, vilket säger en hel del eftersom vi ändå är några 200 meter eller så ifrån den och inte befinner oss på en hamn eller något sånt där som rör på sig. Mest gungade det under Take Me Out, This Fire och The Dark of the Matinée. Jävla förutsägbart, va? Nä, det bandet såg jag några år sedan på Roskilde och det var ingenting för mig då och är knappast någonting för mig nu. Lite udda, lite dansant, men ingenting speciellt i mina ögon.

Franz Ferdinand @ Rockfoto.nu  |

Lily Allen @ Arena, Roskilde Festival | Foto: Emma Svensson/Rockfoto

Vi börjar med att berätta att jag inte ångrar att jag valde att recensera Slipknot här ikväll, faktiskt. Jag var ett fan av bandet när jag var lite yngre och finner fortfarande deras äldre material värt att lyssna på, och eftersom de hade fotokontrakt på Metaltown valde jag att inte publicera min recension då Rockfotos bilder gick till DN eller SvD och Aftonbladet. Så nu jobbar jag på den recensionen, kollar igenom lite bilder som både Emma och Björn tagit, och kollar igenom andra grejer jag tänkt blogga om.

Och vad ser jag om inte bilder på Lily Allen, vars twitter jag följer och skrattar hjärtligt åt i princip varje dag och omslagsbild för Q för någon månad sen förmodligen misstogs för en som så osnyggt kallas "herrtidning" av många, många killar. Spelar ingen roll egentligen, fröken är ju snygg som få. Men jag kanske borde ha stannat kvar ett tag till, för det lät ju bra, och hon var ju faktiskt väldigt snygg.

Men jag måste ha missat något någonstans, för inte fan visste jag att hon utan problem kunde få närmare 22000 personer att fylla Arena en kvart innan hon går på. Visst, MySpace och blablabla, men när, hur hände detta? Och seriöst, har hon alltid varit såhär snygg? Och hur gör man för att bli bästa polare med henne, så att hon kan vara den där tjejen som man väntar på att fika med på ett café och som får varenda person att vrida på huvudet när hon går förbi för att sätta sig hos en och bara snacka lite skit? Hon spenderar den första kvarten av sin spelning med att nervöst skratta åt sig själv, åt att det är så mycket folk där, och det känns inte falskt överhuvudtaget. Hur ofta händer det egentligen?

Rockfoto @ Roskilde Festival 2009  |

Petter @ Orange - Roskilde Festival 2009 | Foto: Emma Svensson/Rockfoto

Som om vi inte redan hade alla bevis i världen får vi ytterligare ett som befäster kära gamla Stockholm som en sann världsmetropol. Eller njae, jag kanske överdriver lite, men visst känns det lite speciellt att en stockholmare drar igång årets showande på Orange, det kan jag inte förneka. Har fått höra att detta var hans första framträdande på Roskilde på 10 år och att söderkisen dessutom pluggat konsthistoria på Uppsala Universitet, det är jävligt hiphop!

Men, det ska vara sagt att showen var rätt ljummen, liksom publiksiffran, och det säger en hel del med tanke på att det känns som att min rygg fattat eld. Nåja, coolt med Petter, Eye'N'I och DJ Sleepy lekandes på Orange.

Snart: Fucked Up, The Gaslight Anthem

Senare: Kanye West, Mew

Efter "Senare": recensiondags, världens mest uppfriskande dusch.